Össeby-Garn socken - 1850
40. Össeby-Garn socken, nyligen sammanslagen af
tvenne, Össeby inom Wallentuna, och Garn inom Långhundra
härad, belägna på hvar sin sida om Wadasjön, Åkers-ån och
Garnsviken, upptager sammanlagdt 0,964 qv. land, 0,079 vatten,
hvaraf 0,176 qv. mil land, och 0,014 vatten, vester om vattnen,
höra till f. d. Össeby. Omgifvande socknar äro Wada
och Angarn i vester, Östra Ryd i sydvest, Öster Åker i sydost,
Riala i öster, Rö i nordost, Kårsta i norr. Ofvan nämda
vattendrag, med lutning åt sydsydost till Saltsjön, är det mest
betydande inom socknen, och dit sluttar hela Össeby och den
vestligaste delen af Garn, båda temligen kuperade trakter,
omvexlande med dalgångar, åkerslätter, ängar, och bergkullar eller
åsar. Den östra delen är mera bergländig skogsmark, med
en stor mängd småsjöar: närmast Åkersån och Garnsviken,
en öfver dem ej mycket upphöjd trakt, uppninner ett vatten,
som genom Gis-sjön o. a. går åt norr till Kårsta, uti
en trång, föga sluttande dalgång, med mången vacker belägenhet;
längre bort ligga Tärna-, Ass-, Is- och Långsjöarne,
med nordostligt utlopp till Riala; öst ligast Stor-, Fastarby-,
Hår- och Exarby-sjöarne, som med tillflöde från ännu en
Storsjö, utfalla åt öster, äfven till Riala. Hela socknen hör
således till Östersjöns vattensystem, och är med undantag af midten,
en bland häradets mindre jemna och rika bygder. Rådande
jordmån är svag lera, sand eller mojord. Näringar är åker-,
ängs- och skogsbruk samt något fiske. Förmedlade hemmantalet
är i f. d. Össeby 15 1/8, hvaraf 8 skatte, 1 1/8 krono, 6
skatte; i f. d. Garn 31 3/8, hvaraf 16 1/8 skatte, 1/4 krono, 15
frälse; fastighetsvärdet för år 1848 var i Össebv 110,725
R:dr, i Garn 167,825. Folkmängden år 1815 var i Össeby
309, i Garn 707; år 1840 i Össeby 290 på 56 hushåll,
Garn 872 på 179 hushåll; år 1848 räknades i båda tillsammans
1,199. - En väg från Stockholm till Roslagen går
genom nordvestra hörnet af Össeby, från Angarn, förbi Brottby
gästgifvaregård och Össeby kyrka, 3 1/2 mil från hufvudstaden,
samt vidare öfver vattendraget och genom Garn åt nordost till
Kårsta; en utgrening går norrut från Brottby till Wada; på
östra sidan om Garnsviken, och utmed denna långa sjö, möter
en annan väg från Åker, förbi Garns kyrka, 3 3/4 mil från
hufvudstaden.
Gren cum annexa räknas 1314. till provincia Langhundæri
af Attundia; Össeby nämnes då ej särskildt, men
1292 Østby in Wallendahundæri, 1300 Østby a Garn.
Tvenne kyrkoherdar i Garn förekomma redan från 1290-talet.
Från reformationstiden, synes det, var Össeby moderförsamlingen,
och kaplaner i Garn äro kända från 1639. Genom
Kgl. Resolution af 1838 äro församlingarne sammnanslagna
till en, med bibehållande af båda prestsysslorna. Össeby
kyrka, gammal, af gråsten, reparerad 1743 och 1824, är numera
ödelagd; på kyrkogården är en grafvård öfver vicepresidenten
E. Wallén (d 1818). Garns kyrka, äfven gammal,
af gråsten, reparerad flera gånger, hvaribland 1827 och sednast
1842, brukas nu gemensamt. Af fornlemningar inom
socknen nämnas runstenar i och vid kyrkorna, och flerstädes,
särdeles vid Gissjöns vattendrag.
Gårdar, i f. d. Össeby: Karby, v., 1 1/2 mantal frälse säteri,
reducerades 1683, tillhörde o. 1740 Stjernkrona, 1772 Theel, egdes 1849,
jemte 5/16 m., af en Eriksson. - Hacksta, v., 1 m. skatte säteri,
reducerades från slägten Sabel, tillhörde derpå Svinhufvud, 1772 Wegelin,
1849 Fredlund. - Brottby, vid kyrkan, 2 m. skatte säteri, dels
reduceradt från Ridderhusen, dels från 1683 tillhörigt St. Bjelke och
derpå Ehrensköld, egdes af Drakenhjelm 1772, Lundin 1849. - Prestgården,
1 m. krono. - Sjöberg, s., vid Garnsvikens vestra strand, 1
m. frälse säteri, innehades af slägten Bjelke från 1647, Svinhufvud o.
1683, Stjernkrona 1741, Gyllenadler 1772, egdes 1849, jemte 1
m., af en Ersson. - Sviesta, 2 m. skatte, var 1560 hland de gods,
som skiftades mellan slägterna Roos och Sture, efter Christina
Gyllenstjerna, egdes från 1625 af slägten Bjelke, och Geete 1685, brukades
1772 under Sjöherg, innehades 1849, jemte 3/10 m., af Lundeus.
- I f. d. Garn: Hakunge, s., vid Garnsvikens östra strand, 2 m. frälse
säten, 1/2 m. frälse med Rönninge, innehades på 1600-talet af slägten
Silfversparre, var i följande sekel stamgods för en gren af den
Cronhjelmska, tillhörde 1849 Saxenherg. - Kaplansbol i Gillherga, s., 1/4
m. krono. - Brållsta, n. o., 1 m. frälse säteri, innehades på
1600-talet emellanåt af slägterna Oxenstjerna och Cronhjelm, tillhörde 1772
Roberg, 1849 Wibom; underl. Ådra 2 1/2 m. med qvarn och såg,
samt ännu 1/4 m. - Morsta, n. o., 2 1/2 m. skatte, reduceradt under
Benhamra Kungsgård, har i sednare tider tillhört slägten Poppius.
- Stångberga, n. o., på en kulle, 2 m. frälse, 1/2 skatte, egdes 1772 af
Linderstedt, 1849 af Sjöqvist. - Åby, n. o., 1 1/4 m. frälse med qvarn
och såg, innehades 1685 af Ruuth, tillhörde 1741 Sneckenberg, 1772
Linderstedt, 1849 Sjöqvist. - Bromseby, ö., vid sjön Tärnan, 1 m.
frälse med qvarn och såg, tillhör Danviks hospital. - Under Östanå
Kulla lyda här 2 1/2 m., under Löfsätra i Täby 2 9/28 - Østby, Aby.
m. fl. gårdar förekomma o. 1300.
ur "Beskrifning öfver Stockholms län" av Wilh. Tham 1850.
Klenoden från Össeby-Garn
"§4. Slutligen bifölls ett af herr Lundin i Karby väckt förslag att
till Nationalmuseum förära en i vapenhuset stående gammal altartavla."
Så lyder utdraget ur det protokoll som fördes vid kyrkostämman med Össeby-Garns
församling den 27 september år 1868. Så blev det också! Det vill säga,
"altartavlan", eller rättare sagt altarskåpet, försvann från
bygden. Men, istället för att hamna hos Nationalmuseum kom altarskåpet till
Statens Historiska Museum i Stockholm.
Johan Wilhelm Lundin, som hade väckt förslaget om altarskåpets förpassande
från hembygden, var en mäktig person i den tidens Össeby-Garn. Han var bl.a.
riksdagsman och ägare till två av de större gårdarna i trakten, nämligen
Brottby och St. Karby. Dessutom hade han intressen i det bolag, som med ångbåt
trafikerade sträckan Brottby-Stockholm. Sannolikt var det ingen på stämman
som gick emot hans förslag.
"SVART PERIOD".
1800-talet var en svart period för den svenska kyrkan i konsthistoriskt hänseende.
Restaureringsraseriet hade svårt drabbat flera av vårt lands kyrkor och inte
minst Össeby-Garns. Carl Arvid Klingspor, sekreterare i Upplands fornminnesförening,
säger redan 1825 följande: "Denna kyrka utgör ett sorgligt prof på
upplysningens närvarande ståndpunkt inom socknen. Lyckligtvis är den
vandalism, som här nyligen varit rådande, sällsynt, och Garns sockenmän
torde inom Uppland utgöra ett enstaka undantag".
Församlingen i Össeby-Garn hade dock inte glömt bort det gamla altarskåpet.
Vid restaureringen 1926 väcktes förslag att man skulle begära att återfå
altarskåpet. På kyrkstämman den 14:e juni, samma år, beslöts att hos vederbörande
myndighet begära att altarskået skulle deponeras i kyrkan. Protokollet säger
även att församlingen är villig att omhänderta något annat skåp, om det första,
av någon anledning, inte skulle kunna placeras i kyrkan. Protokollet är
undertecknat av dåvarande kyrkoherden Olof (Olle) Mattson, vilken tillträtt
sin befattning 1923. Justeringsmän voro H. Sundgren och J.R. Karlsson.
Det framgår även av andra handlingar från denna tid att Olle Mattson på många
sätt omfattade sin församling med ett speciellt intresse, kanske långt utöver
vad tjänsten krävde av honom. I flera sammanhang röjer han en stark känsla för
bygden och ivrar för hembygdsarbete av olika slag. Han synes också haft en god
kontakt med sina församlingsbor. Av ovanstående kanske också framgår att förslaget
om altarskåpets återbördande till kyrkan, från början, var Olle Mattsons
eget.
STÖD AV ÄRKEBISKOPEN
Olle Mattson nöjde sig inte med att själv skriva till Riksantikvarien i ärendet,
utan tog också kontakt med dåvarande ärkebiskopen Nathan Söderblom för att
få hjälp. Denne förmåddes att stödja församlingen i saken och Nathan Söderblom
riktar, i en skrivelse dat. den 11/2 1927, en vädjan till Riksantikvarien att
denne måtte biträda församlingen i dess önskan att återfå altarskåpet. Församlingens
eget brev i ärendet anlände till Riksantikvarieämbetet den 14/2 1927.
Nu låg beslutet om saken hos den antikvariska myndigheten och det dröjde
heller inte länge förrän besked kom!
I en P.M. från 1927, upprättad av Bengt Thordeman, sägs att altarskåpet är
för värdefullt för att museet skall avhända sig det. Dessutom tar Thordeman
upp museets planer på att ta nya lokaler i besittning och bl.a. därför inte
kan ge besked eftersom museet inte "lättsinnigt" kan "frånhända
sig viktiga föremål", utan att först veta hur de nya lokalerna kommer
att te sig. Thordeman säger sig också vara rädd att ett bifall till församlingen
skulle resultera i flera liknande ansökningar från andra församlingar.
Avslutningsvis kan han inte annat än avstyrka församlingens begäran.
Den 2/3 1927, svarar dåvarande riksantikvarien Sigurd Curman, på Össeby-Garns
församlings petition. I sin skrivelse säger Curman att "Vid prövning av
detta ärende har Riksantikvarien å ena sidan funnit nämnda altarskåp, ett
svenskt arbete från 1400-talets slut, vara så enastående inom museets
kyrkliga avdelning, att dess borttagande skulle betyda en väsentlig förlust för
den till allmänhetens beskådande utställda elitsamlingen." Å andra
sidan, hävdar Curman vidare i sitt svar, att församlingen i sin ägo har ett märkligt
krucifix som torde vara en lämplig ersättning för altarskåpet!
ETT KLART NEJ!
Det blev således ett klart nej från den antikvariska myndighetens sida på
Össeby-Garns församlings vädjan. Vad är det då för märkvärdigt med
altarskåpet från Össeby-Garn?
Altarskåpet, som i museets samlingar har inv.nr. 3993, är ett Stockholmsarbete
från 1470-talet. Det är ett av de förnämsta inhemska arbeten i sitt slag som
museet har i sin altarskåpssamling. Altarskåpets värde ligger också i att
det ur museets synpunkt representerar en viss stilriktning.
I mittpartiet
(korpus) överst syns Jesus på korset omgiven av de två rövarna. Under denna
scen den sörjande Maria med sin sargade sons kropp. Marias ansikte uttrycker
den hårt drabbade moderns stora sorg. De fem kvinnofigurerna på Marias högra
sida är förbluffande skickligt framställda, allas ansikten, var och en på
sitt sätt präglade av sorgen.
I den högra dörren överst syns Petrus, Johannes Döparen (som sträcker fram sitt nakna ben) och Paulus. I den undre delen Olov, Laurentius och Erik.
Den vita färgen dominerar, övriga färger är rött, blått och guld och man behöver varken vara konsthistorik expert, konstintresserad eller ens religiös för att fängslas av konstnärens framställningsskicklighet. Skåpets figurer är så levande utförda att besökaren påtagligt upplever hela sorgescenen kring Jesu död.
Altarskåpet är mer än väl värt ett besök på Historiska Museet i Stockholm. För närvarande är altarskåpet placerat i pedagogiska magasinet varför besökare först måste vända sig till medeltidsavdelningen för att få se på det.
Bästa platsen, just nu, för altarskåpets bevarande, är utan tvekan museet med dess expertis och möjligheter till omedelbara åtgärder om t.ex. förändringar i materialet skulle uppenbara sig. Men, skulle man inte kunna utföra en kopia att placera i kyrkan?
Vad är det som kyrkobesökaren först tittar på vid inträdet i en kyrka? Jo, rakt fram mot altaret! Altaret i kyrkan är förstahandsintrycket och i regel det intryck som blir bestående även för uppfattningen om kyrkans inre utseende som helhet. Tveklöst skulle Össeby-Garns kyrka vinna mycket i inre skönhet om dess altarskåp, i original eller kopia, fanns på sin ursprungliga plats.
Artikel publicerad i Norrtelge Tidning 17/2 1977, av Roland de Thorey
Series Pastorum
Össeby-Garn kyrka.
1. Dom. Johannes (1292)
2. Dom. Bryniulfus (1298)
3. Dom. Johannes (1320)
4. Ericus (1556)
5. Jonas (1593)
6. Benedictus (1600)
7. Mag. Engelbertus Petri (1611)
8. Ericus Tranewardius (1623)
9. Johannes Erici Romstadius 1666-1668
10. Arvidus Haquini Calmarinus 1668-1692
11. Johan Wessman 1692-1728
12. Eric Kohlbaeckius 1728-1739
13. Anders Osaengius 1742-1772
14. Jonas Ljungberg 1773-1791
15. Mag. Johan Wijkman 1792-1807
16. Mag. Carl Julius Printz 1808-1812
17. Anders Adam Sebell 1813-1816
18. Mag. Per Leufgren 1817-1831
19. Gustaf Envall 1832-1841
20. Johan Dessle 1847-1857
21. Eric Moberg 1859-1868
22. Johan Erik Lorell 1870-1881
23. Karl Roland Martin 1882-1883
24. Carl Oskar Hedén 1883-1914
Telefonförbindelser 1889
Vad gäller Vallentuna kommun är den enda församlingen upptagen i ”Kongl. Telegrafverkets Telefonförbindelser i Stockholm å andra dermed förbundne orter”, Össeby-Garn. Förteckningen gavs ut den 1 november 1889.
89. Brottby vexelstation:
Carlberg, C.F.
Carlsson, C.A.
Fredlund, K.G. Hacksta
Gutke, F.G. Sundby
Lindberg, C.V.
Lundin, Joh. Karby
Lundin, W.
87. Walldén, W. Godsegare (Hakunge)
Betyg och flyttintyg
Betyg, framsida. |
Betyg, baksida. |
Flyttintyg, framsida. |
Flyttintyg, baksida. |
Flyttintyg, framsida. |
Flyttintyg, baksida. |
Johan Hadorphs bilder - 1684
Pl. 52. Garns kyrka 1684.
[Ms. bl. 54.]
Rubriker. Garn.
Vapnen.
1. Vitt i rött fält; hjälm blå, lövverk grönt, hjälmprydnaden vita horn, i övrigt blått, gult, grönt; röd rutformig sköld.
2. Röd snedbjälke i gult fält.
3. Röd snedbjälke med vita sparrar i blått fält, svart skuggning; hjälmen blå, hjälmprydnaden grön.
Rubriker. Åkers kiörkia, Garn, Kårsta, Närtuna.
Garns kyrka. Vapnet 2 å pl. 52 finnes här 2 ggr avbildat, i större och mindre format.
Under Kårsta är avbild. en obek. herrgård.
Pl. 83. Gravstenar från Österåkers, Garns, Kårsta och Frösunda kyrkor.
Rubriker. Åkers körkia, Garn i kiörkan, Kårsta framför kiörkedören, Frösunda kiörkian.
Klockarborgs vänner
Föreningen Klockarborgs vänner finns på adressen www.klockarborgsvanner.se
För eventuella frågor, vänd Dig till föreningens ordförande Tomas Pettersson 08 - 512 415 27.