Johan Hadorphs bilder - 1684

Gamla och nya klockstapeln

Foto efter en kolteckning.
Okänd tecknare och tid.
Föreställer Össeby kyrkas klockstapel efter flyttningen till Sundby. Enligt uppgift placerad/uppställdes den på "Sundby gata". Klockstapeln som under senare år användes som skomakarverkstad revs 1905. Det senare muntlig uppgift från 1969 av Bengt Lillje, Sunnarby, Kårsta.

Efter restaureringen har en ny klockstapel av enkelt slag byggts strax utanför bogårdsmurens sydvästra hörn.
Klockan i den nya klockstapeln gjöts av Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna och bekostades av Roland de Thorest de Thorey. Detta nämns inte på den skylt som är uppsatt på klockstapeln av Össeby hembygdsförening. Texten på klockstapeln följer här nedan.

KLOCKSTAPELN UPPFÖRD ÅR 1988
AV ÖSSEBY HEMBYGDSFÖRENING
MED FÖLJANDE BIDRAGSGIVARE
Anna-Lisa Berggren
Berit o Bernhard Beskow
Brottby Gård
Gunnar Dahlbeck
Gunilla Frisk
AB Granby Såg
Gunborg Hålen
Ruben o Rosa Johansson
Ivar Karlsson
Anna-Greta Lindman-Lindblom
Christer Ponsell
Börje Sjöman
Ulla Britt Sällström
Össeby Garns Församling

Den gamla klockan förvaras idag på Historiska museet i Stockholm.
I den står att läsa på latin "En falsk vän skadar långt mer än en fiende öppet.", denna inskription återfinns även i den nya klockan men på svenska, samt på andra sidan texten "Denna lillklocka skänktes med kärlek till Össeby-bygden av Roland de Thorest de Thorey 1988". Bergholtz gjutarmärke återfinns också på klockan.

Össeby kyrkoruin med närmaste omgivningar.

Össeby kyrkoruin - 2006

Södra långsidan med bogårdsmuren.	Östra gaveln.
Norra sidan med sakristian och östra gaveln.	Kyrkoruinens inre sett genom västra ingången.
Södra långsidan samt västra gaveln med de bägge ingångarna.	Södra långsidan med ingången och fönsternischerna.
Sakristians inre sett från ingången till kyrkorummet.

Notiser ur dagspressen. - 1963/65

"Össeby kyrkoruin ute i Brottby med anor från 1100-talet skall restaureras, har några herrar i trakten beslutat. Det är den 24-årige bokhandlaren Roland Dethorey i Stockholm som tagit initiativet. Man har bildat en förening för att före projektet i hamn med kyrkoherden i Össeby-Garn Karl-Erik Björkman som ordförande."
Ur DN, 9 februari 1963.

"Kyrkoruinen i Össebygarn restaureras?"
"Planer föreligger för restaurering av Össeby kyrkoruin. Det har bland annat bildats en förening för frågans vidare behandling. Landsantikvarie Alf Nordström och biskop Helge Ljungberg är inkopplade i frågan.
Ett sammanträde har redan hållits på domkapitlet i Stockholm i närvaro av biskop Ljungberg, landsantikvarie Nordström och representanter från orten. Man har därvid enats om ett aktionsprogram, enligt vilket kyrkorådet i Össeby-Garn med stöd av riksantikvarieämbetet och biskopsämbetet i Stockholms stift skall stå som huvudman för restaureringsarbetet."
Ur Norrtelje Tidning, 5 maj 1965.

Arbetsbilder från restaureringen av kyrkoruinen - 1963-1971

Össeby kyrkoruin - S. E. Vingedal 1973

Ur "Strövtåg i norrort. 18 utfärdsmål till norrorts sevärdheter".
Av S. E. Vingedal. Förlags AB Centrum. Täby 1973.

Össeby, Östby eller Ösby nu i ruiner lagda 1200-talskyrka i Garnsbygden var från reformationstiden fram till 1800-talets början moderkyrka med Garn som annex.
Redan 1797 väcktes förslag om ett sammanslående av de båda församlingarna som ligger i olika härader och är belägna på var sida om den smala Garnsviken. Össeby kyrka hade vid denna tid fått en vådlig rämna i muren och valvet. Man trodde då allmänt att det inte gick att reparera den till rimliga kostnader. År 1837 beslöt därför församlingarna att nedlägga kyrkan och att Garns kyrka på den höga bergklacken Ö. om E-trean skulle bli den gemensamma gudstjänstlokalen för de båda församlingarna.
Efter en av dåvarande ärkebiskopen J.O. Wallin företagen visitation och genom resolution 1838 fastställde landshövdingen församlingens fattade beslut. Besvär som anfördes av en del Ösby-bor avslogs. På högsta ort beslöts att den nya församlingen och gråstenskyrkan skulle benämnas Össeby-Garn.
Efter ett förödande åsknedslag 1856 fick Össeby kyrka helt förfalla. Takvalvet som var av tegel, hade redan 1841 tagits ner och sålts. De medeltida valvmålningarna förstördes då. Några inventarier överfördes till Garn-kyrkan, en del gick på auktion och en del ”kom bara bort”, som det brukar heta.
Altaruppsatsen och predikstolen flyttades till Eksta på Gotland. Medeltida gravstenar ligger nu utanför bogårdsmuren i väntan på restaurering . Två gravstenar från 1600-talet är kända, men har gått förlorade. På kyrkogården står ännu kvar en sliten gravsten över en vicepresident vid Kgl. Åbo Hovrätt Erik Wallén, född 1734 och död i Ösby 1818. Kyrkan degraderades till hölada åt den intill liggande gamla Brottby herrgård.
I över hundra år sov den taklösa ruinen sin törnrosasömn. Väder och vind hade hjälpt till att urholka den. I november 1860 rasade den västra gaveln samman med dunder och brak. Den östra gaveln stod fortfarande kvar, men risken att den skulle falla var stor. Flerfaldiga önskemål framfördes om restaurering, dock utan resultat.
Bäst bevarad är sakristian, den första delen av kyrkan som byggdes av sten. Men inne i den och uppe på murarna växte träd och buskar. Risken var stor att hela ruinen skulle störta samman. Man fick lov att sätta upp en skylt i närheten med texten: LIVSFARA! Inne på kyrkogolvet hade rasmassorna nått en höjd på 2-3 meter.
Vittrade och sönderfallna gråstensmurar med löst hängande stenar stod länge som skrämmande och trotsiga kulisser bakom vildvuxen buskvegetation. Det var en beklämmande syn. Riksantikvarieämbetet har inte haft tillräckliga medel att förhindra förfallet. Törnrosatillståndet hotade att bli permanent.
År 1963 kom emellertid prinsen som väckte ruinen ur dess törnrosasömn. Han heter Roland de Thorey och är en allmänt kulturellt intresserad eldsjäl, som numera är bosatt i en vikingabacke invid vikingafarleden några stenkast från ruinen. Han lyckades intressera en hel del av bygdens invånare för ruinen. Dessa bildade en förening för kyrkoruinens restaurering och vård.
Man lyckades till en början utverka penningmedel för att klara den östra gaveln, ty man var överens om att den borde räddas först. År 1968 kom en AMS-styrka till hjälp tack vare ett anslag som då beviljades av myndigheterna. Pengarna förslog dock inte långt. Arbetet fick ligga nere ända till år 1971. Då fick man tack vare landsantikvarie Alf Nordströms intresse för ruinen ett nytt AMS-bidrag, denna gång ett stort och tillräckligt. Nu äntligen kunde arbetet slutföras. Össeby livaktiga hembygdsförening, där Roland de Thorey, ”Ruin-Rolle” kallad, är energisk ordförande, har sedan 1970 haft fina kontakter med Riksantikvarieämbetet och Össebyborna. Kyrkoruinföreningen lades ned, då hembygdsföreningen grundades i april 1970. [Rättelse: Kyrkoruinföreningen lades ej ner utan namnändrades till Össeby hembygdsförening. /Red.] Åtta års planering och arbete med ruinen avslutades 1971. Då hade man lagt ut totalt 200.000 kronor. Tio arbetslösa hade då, tack vare dessa beredskapsarbeten, fått inkomster under fyra och en halv månad.
Under grävningar i ruinen hittades en del föremål, bl.a. silvermynt från 1200-talet och ett flertal kopparmynt från 16-, 17- och 1800-talen. Dessutom fann man inte mindre än tolv runstenfragment (runstenar hade slagits sönder och använts som byggnadsmaterial i kyrkan). Vidare fann man stora träkonstruktioner från antagligen en tidig träkyrka – sannolikt gårdskyrka till Brottby gård – som stått på platsen samt tegelstenar som bränts till kors. Ett runstensfragment hittade ”Ruin-Rolle” för en kort tid sedan i övre bogårdsmuren, som nu står i tur att iordningställas. I och kring den konserverade ruinen finns säkerligen ännu många dylika fragment oupptäckta. (Inom parantes kan nämnas att Össeby-Garn har 16 kända runstenar.)
Roland de Thorey – som själv arbetat under hela restaureringen som hantlangare – tycker att man lyckats bäst med blinderingen, d.v.s. den tegelskodda blindnischen högst uppe på östra gaveln, samt med rundfönstret och valvet.
Sällsamt är det att ströva runt på platsen, där en övergiven ödekyrka står och förfaller. Att se vittrade, kullfallna och delvis skriftutplånade gravstenar på ogräsfylld mark, som en gång varit en helgad gudsåker, kan få besökaren att erinra sig några stämningsfyllda versrader av signaturpoeten Carl David af Wirsén (född på Bällsta gård i Vallentuna), en skald med romantisk-sentimental läggning:

”Gräset överväxer gången i den gamla kyrkoruinen,
borta är helgonskrinen och förklingad tempelsången.
Vid en stympad pelarstam ringlar sig en huggorm fram,
tistlar spira runt omkring vid forna altarringen”.

Mortaliteten i Ösby f.d. socken 1838.

Mortaliteten i Ösby f.d. socken Stockholms län under året 1838.

1838 var det sista året som Ösby kyrka användes. Det här behandlade materialet upptar således de sista människorna vilka kan ha gravsatts på Ösbys kyrkogård.

Den 15 februari avled CHRISTINA Olsdotter, hustru till rusthållaren Olof Persson i Svista. Hon uppges ha dött av ”lungsot” och blev begraven den 23 samma månad. Hon var född år 1787 och dog 51 år fyllda.

Den 7 april avled ”arbetskarlen” J. Nilsson från Söderby av ”slag” [hjärnblödning]. Han begravdes den 11 april. Säges vara 59 år fyllda och således född år 1779.

Samma dag avled också GRETA Persdotter i ”bröstsjukdom” [lungsäcks-inflammation]. Hon var hustru till Per Persson i Sandlöt. Begravningen ägde rum den 13 april. Hennes ålder var 57 år och 4 månader. Hon var således född år 1781.

Den 21 maj avled ”backstugumannen” Anders Jansson på Väsby ägor. Uppgiven dödsorsak var ”bröstsjukdom” [lungsäcksinflammation]. Han begravdes den 27 mak. Uppges vara 66 år gammal och således född år 1772.

Sonen till skomakaren Söderström i ”Boställes”, CARL, drunknade den 4 juni i en ålder av 1 år och 9 månader. Begravningen ägde rum den 10 juni.

AUGUSTA CAROLINA, barnhusbarn i Nydal dog i rödsot [dysenteri] den 12 juli i en ålder av bara 2 månader. Hon begravdes den 15 juli.

Torparen ANDERS Andersson i Strömmen dog av ”inflammation” den 1 augusti och begravdes den 5 samma månad. Han uppgives vara gift och 39 år och 11 månader gammal och således född åren 1798-99.

JOHANNES, son till rättaren O. Olsson i Söderby avled den 6 augusti i bröstsjukdom [lungsäcksinflammation]. Han blev bara 5 månader gammal. Begravningen ägde rum den 12 samma månad.

Kyrkoherdesonen FREDRIC THEODOR död i rödsot [dysenteri] den 27 augusti i en ålder av 3 år och 10 månader. Begravning den 2 september.

VICTORIA MARIA, dotter till pigan Maria Kummelberg vid Brottby, avliden i rödsot [dysenteri] den 14 september. Hon blev 3 år och 9 månader gammal. Begravning den 18 september.

Rotebåtsmannen CARL Kjörling, avled i lungsot den 16 september. Begravning den 20 september. Blev 26 år och 7 månader. Född år 1812.

ERIC, son till rättaren Olof Olsson, död i rödsot [dysenteri] den 19 september. Begravning den 23 september. Han uppges vara 2 år gammal och var det andra barnet som Olof Olsson förlorade detta år.

AUGUSTA VILHELMINA, dotter till ”Herr bokhållaren” W. Hessler på Hacksta, dog i rödsot [dysenteri] den 22 september i en ålder av 5 månader och 12 dagar. Begravning den 28 september.

Änkan ANNA Sehof i Väsby. Död av ”ålderdom” den 24 september i en ålder av 91 år. Hon begravdes den 30 samma månad. Född år 1747.

JOHAN ERIC, son till ”arbetskarlen” Vestberg vid Söderby, avliden i rödsot [dysenteri] den 3 oktober i en ålder av 3 år och 3 månader. Begravdes den 12 oktober.

GUST. WILHELM, son ”af” (Victor Ersson ?) I Skogstorp, död av “slag” den 3 november, 1 månad och 11 dagar gammal. Begravning den 8 november.

JOHAN AUGUST, son ”af” drängen Anders Andersson i Nydal, död av ”slag” den 1 december endast 18 dagar gammal. Begravning den 7 december.

ISAC, son ”af” drängen A. Bergqvist i Väsby, död av ”slag” den 14 december endast 3 månader gammal. Begravning den 23 samma månad.

Litteratur om Össeby kyrkoruin.