Angarn socken - 1850

22. Angarns socken, mellan Wallentuna i vester, Wada i norr, Össeby-Garn i öster, Täby i söder, upptager 0,169 qv. mil land, 0,008 vatten. Angarnsjön ligger i nordvestra hörnet, mottager tillopp från ett temligen bergkulligt och skogigt land i söder, och utgår åt norr genom jemnare, dock kuperade bygder. Rådande jordmån är lera, här och der sandblandad; näringar äro åkerbruk och boskapsskötsel. Hemmantalet är blott 12 1/4 förm., hvaraf 7 7/8 skatte, 4 3/8 frälse; fastighetsvärdet år 1848 var 92,92l8 1/3 R:dr. Folkmängden år 1815 var 271, år 1840: 229, på 42 hushåll, år 1848: 232 Den inre Roslagsvägen kommer från Stockholm genom Östra Ryd, går norr ut till kyrkan, som ligger 3 mil från hufvudstaden, möter der en väg från Wallentuna, och fortgår åt nordost till Össeby-Garn.

Angarn nämnes 1318, och synes 1314 förekomma såsom annex till Wada, hvilket det ännu är. Kyrkan är gammal; den har en igenmurad graf för Gyllenadlerska slägten. Af fornlemningar omtalas runstenar i och vid kyrkan, samt vid tvenne gårdar i närheten.

Gårdar: Weda, s., 1 mantal skatte, reducerades från slägten Cronhjelm, tillhörde 1849 en Jansson. - Råckelsta, s., 1 m. frälse säteri, har tillhört slägterna Oxenstjerna, Gyllencreutz o. 1685, Mannenstedt 1740, Gyllenadler 1772, innehades 1849 af Edbom. - Rörby, 1 m. skatte, 1 frälse, tillhörde M. Blixenkrona från 1654, kronan från 1683 genom byte, egdes 1772 af Elf, 1849 dels af Andersson, dels af Enroth.

ur "Beskrifning öfver Stockholms län" av Wilh. Tham 1850.

Series Pastorum

Angarns kyrka.
Annex till Vada till 31/8 1923 därefter till Össeby-Garn.

Komministrar:
1. Andreas Eric Granius (1641-1657)
2. Andreas Er. Agrivillius (1660)
3. Johan Schelenius (1663)
4. Petrus Lundéus 1670-1676
5. Eric Hussius 1677-1681
6. Joseph Wallin 1689-1695
7. Anders El. Chreiman 1696-1707
8. Anders Fast 1708-1720
9. Lars Engberg 1720-1757
10. Philip Boive 1757-1767
11. Carl P. Westrin 1768-1796
12. Anders Nyforss 1796-1813
13. Seger Högstedt 1813-1834
14. Erik Lindersson 1834-1845
15. Carl Gustaf Limborg 1846-1853
16. Erik August Trueddér 1853-1868

Angarns kyrka, runristningar och övriga fornlämningar

VAD HÄNDE ÅR

1280-talet	Anges som tidigaste tillkomsttid för stenkyrkan. Det är möjligt att det har legat en träkyrka här innan stenkyrkan byggdes.
1314	Tror man att Angarn var annex till Vada. Detta förhållande bestod till 1923 då Angarn lades som annex till Össeby-Garn.
1318	Nämnes Angarn för första gången i en handskrift. (Svenskt Diplomatarium I-6 t.o.m. år 1355.).
1630-talet	Tomtkarta från denna tid över kyrkogårdens äldre planform och omgivningar finns bevarad.
1661	Vindflöjeln på klockstapeln bär detta årtal med bokstäverna S.F. Den nuvarande klockstapeln (se år 1771) är byggd senare men vindflöjeln skulle kunna markera årtalet för den första klockstapelns uppförande.
1729 (efter)	Undergick takstolen en genomgripande reparation. I handlingar, förvarade på Riksarkivet i Stockholm, står att kyrkan "om hösten blifwit af häftigt Stormwäder till Taak och Muhrar så fördärfwad, att till dess reparerande en ansenligare Summa Penningar erfordres".
1757	Omtalas en altartavla, vilken man ansåg borde flyttas, samtidigt som fönsteröppningen på östra gaveln höggs upp på grund av predikstolens flyttning. Några närmare uppgifter om denna tavla finns inte.
1759	Vidgades det östra korfönstret.
1771	Beslöts att uppföra en bogårdsmur av gråsten utan murbruk. Det "gamla bristfälliga" bogårdsplanket revs bort. Församlingen fick utföra arbetet "efter tid och tillfälle" som det står i sockenstämmoprotokollet. Samma år genomgick klockstapeln en reparation varvid den fick sitt nuvarande utseende.
1794	I sockenstämmoprotokollet berättas att en predikstol var "förfallen och missprydande för Herrens Hus". 1757 hade den flyttats till koret för att man skulle få större utrymme i kyrkan. I koret kom den att stå i en mörk vrå, och det ansågs därför nödvändigt att flytta bort altartavlan (se 1757) och hugga upp gavelfönstret. Det blev emellertid så trångt i koret, att "gossarnas" bänk ej fick rum. De skulle därför tills vidare få lov att sitta på altardisken.
1795-1796	Under dessa år genomgick kyrkan en ordentlig renovering. Tidigare, vid okänd tidpunkt, hade trätunnvalvet brunnit, liksom också vapenhusets och sakristians tak. Den sistnämndas valv avvärjde elden från sakristians inre, men vapenhusvalvet störtade in. När man sedan skulle återställa kyrkan fann man murarnas övre delar så förstörda av elden och dessa revs bort. Nytt tak uppfördes över kyrkorum, vapenhus och sakristia. Av dessa skäl fick vapenhuset vara utan innertak, medan kyrkan fick platt innertak. Man vet inte under vilka år dessa arbeten utfördes. Vid renoveringen 1795-96 vidtogs följande: Murarna rappades, långhuset täcktes med ett valmat segmentvalv av putsat trä, vapenhuset fick tunnvalv av trä, takstolen förnyades, ett nytt fönster på norra sidan togs upp, fönstren åt söder vidgades. Snickaren C.E. Wisell från Stockholm var arbetsledare.
1797	Anskaffades låset i dörren till vapenhuset.
1798	Rappades hela kyrkan. Man vet att exteriören varit putsad redan under medeltiden. Muraren Lindberg fick uppdraget att bygga en stiglucka. Smeden Wolf i Vada smidde grindarna. År 1800 fick Jan Mattsson betalt för plåttäckande av stigluckan. Närmare uppgifter om denna stiglucka, som numera är försvunnen, finns ej.
1846	Målades ett blått draperi med gula tofsar och fransar kring korfönstret.
1850	Under detta år och de därpå följande åren verkställdes allmänna reparationer, vilka ej ändrade kyrkans utseende nämnvärt.
1852	Lades nytt brädgolv in i sakristian, i höjd med korgolvet.
1855	Anlades södra ingången i bogårdsmuren.
1895	Rustades kyrkogården genom planering. Grusgångar lades och träd planterades. Granitstolpar vid ingången. Grindar av tunna, vridna smidesjärnsribbor.
1920-talet	Uppfördes det missprydande staketet på östra sidan, mot gamla skolgården.
1938	I en handling dat. den 28/11 till Riksantikvarien meddelas att tre runstenar blivit resta vid Angarns kyrka. (Se vidare runstenar). Stenarna, som tidigare stått lutade mot kyrkogårdsmuren, restes på frostfria grunder. Räknat från väster är den första stenen på vanligt sätt nedsatt i grunden, den andra och tredje stenen saknar både rot och har dubbats fast i gjuten grund så att all ristning är ovan jord.
1946	Restaurerades kyrkan under ledning av byggnadsrådet D. Dahl. Innanfönster med blyinfattat antikglas insattes, bekostat av fru Tyra Nachmanson på Råcksta säteri. Slutna bänkar byggdes, all övrig inredning och lösa inventarier gjordes i ordning. Elektrisk uppvärmning installerades. Angarns kyrkliga syförening bidrog med medel. 1947 återinvigdes kyrkan under sedvanliga högtidliga former.
1962	Erhöll kyrkan nytt tak och grunden förstärktes under medverkan av bl.a. kyrkvärden Karl Georg Öhlin, Lundby, H. Eriksson, Örsta och Claes Gustavsson, Brottby.

Ytterbelysningen har skänkts av hemmansägare Sigfrid Wass, Lundby och fabrikör G. A. Andersson, Angarn.

INREDNING OCH LÖSA INVENTARIER

ALTARANORDNING	Altarbord och altarring tillverkades 1788.
BÄNKAR	Sluten bänkinredning utförd vid kyrkans restaurering 1946.
BÖCKER	I sakristian ligger ett exemplar av Karl XII:s stora kyrkobibel, tryckt år 1703. Det är ett välbevarat exemplar i svart originalskinnband med mässingbeslag.
DOPREDSKAP	Dopfunt av grovkornig kalksten i tre stycken, cuppan söndrig. 1200-talet. Var under 1800-talet placerad på kyrkogården upp- och nervänd, där den gjorde tjänst som fot för en solvisare. Dopskål av nysilver med fat, 1874. Dopfat av mässing på dopfunten. Modernt arbete, skänkt 1936 av Angarns kyrkliga syförening.
GRAVSTENAR	1. Över ERICH BENGTSON i Rävsta och hans hustru MARIA ERICHSDOTTER, given år 1643 "till ett monument" av deras son, bokhållaren på Stockholms slott, rådman JOHAN ERIKSSON. Grå kalksten med ornamentik i relief och insänkt text. I mitten ett bomärke med initialer I E S (= Johan Eriks son). Ligger på gången, har legat i koret. 2. Över OLOF ANDERSSON i Åsta, 1663. Grå kalksten. I övre hörnen änglahuvuden, i nedre dödskalle med benknotor och timglas. På stenens mitt en oval lagerkrans omslutande ett pentagram. Ligger på gången. 3. Över hovrättskommissarien ENEBOM med årtalet 1740. Den Enebomska graven hade 1769 "fallit alldeles ned" och reparerades genom församlingen, emedan ingen ägare anmälde sig. Grå kalksten. Refflad ram och släta rundlar i hörnen. Inskrift delvis dold av altarringen. Stenen ligger vid sidan om altaret över en igenmurad grav, enligt traditionen betecknad såsom tillhörig familjen Gyllenadler, vilka på 1700-talet ägde Råcksta säteri.
KLOCKORNA I STAPELN	Storklockan anskaffades omkring 1763. Omgjuten 1818. Lillklockan är en inskriptionslös medeltidsklocka, troligen gjuten under 1300-talets förra hälft.
LJUSREDSKAP	Ljuskronor av mässing. 1. Åtta ljusarmar i en krans. Ovanligt stor kula med dekorativt lejonhuvud som änddekoration. Krönt av en sittande örn. Inskrift: IOHAN ERICKSON CARIN ERICKSDOTTER ANNO 1648. På andra sidan står med kursivstil: PETRUS CARLING MARGARETA BLIX ANNO 1694. Erik Bengtsson i Rävsta i Angarns socken, död före 1643. Gift med Maria Eriksdotter. Deras son, Johan Eriksson Furubom, ägare till Rävsta, Lundby och Veda i Angarns socken, född 1598, död 1668, slottsbokhållare och rådman i Sthlm. Gift 1:o 1628 med Karin Eriksdotter, död 1640. 2:o 1643 med Elisabet Andersén, död 1652. 3:o med Margareta Blix, född 1626, död 1706. Hon gifte sig 2:o 1669 med rådmannen i Stockholm, Peter Olof Carling, vilken i sin tur hade varit gift två gånger tidigare. Carling dog 1694. 2. Fyra ljusarmar (delvis restaurerade). Krönt av en sittande örn. 1600-talet. Kronorna hänga i vridna järntenar med gula och röda träkulor, anskaffade 1798. Ljusarm av mässing för tre ljus, fastskruvad i predikostolens bröstvärn. 1500-talet. Restaurerad och förändrad. Ljusstakar och ljuslampetter. 1. Kandelaber av gul metall för fem ljus. Rokoko. Petter Hall, silversmed i Halmstad 1777-1783. Inskrift: I.M.S. Enligt inventariet år 1829 skänkta av Eric Jansson i Örsta. 2. Ett par pelarstakar av engelsk typ. Gjutna år 1680 av Benjamin Cooper, tenngjutare i London. 3. Lykta av grönaktigt glas och vitmålade träribbor. Åttakantig med raka väggar. Hänger i vapenhuset. 1800-talet. 4. Fyra stycken större ljuslampetter på väggar, små ljusstakar vid bänkarna, gåva från Angarns kyrkliga syförening, 1973. 5. Två mindre, vackert arbetade, ljuslampetter hängande under triumfkrucifix, gåva av fru Tyra Nachmanson på Råcksta säteri.
NATTVARDSKÄRL	1. Kalk av förgyllt silver, 1815, G. Folcker d.ä. Sthlm. 2. Paten, 1807, Mikael Nyberg, Sthlm. 3. Sockenbudstyg av silver från Mikael Nyberg, Sthlm, 1806. 4. Kanna av förgyllt silver, päronformig, 1815. 5. Oblatask av silver, rund. På kanten ingraverat: JOHAN HELLEDAY - ELISABETH FEIFF - GIFWIT TILL ANGARNS KYRCKIA D. 24 DECEMBER ÅHR 1710. Utförd av donatorn J. Helleday, Sthlm. 6. Vinbehållare av tenn med skruvlock (restaurerat). Åttakantig, rymmande ett stop. 1600-talet?
NUMMERTAVLA	Med snidad förgylld träram, anskaffad omkring år 1855. De tillhörande mässingssiffrorna möjligen något äldre.
OLJEMÅLNING	Kristus på korset, oljemålning på duk. Ansluter sig närmast till van Dycks krucifixbild i Belvedere, Wien. 1700-talets början. Medelmåttigt arbete. Enkel, profilerad förgylld träram.
ORGELLÄKTARE	Ursprungligen byggd på 1760-talet. Sedan dess något ändrad.
ORGELVERK	Inköptes av Angarns församling år 1849 och byggdes till vissa delar om av en okänd orgelbyggare S. Lundström i samband med uppsättningen. År 1852 renoverades den av organisten och orgelbyggaren Daniel Wallenström från Uppsala. I en skrivelse, till Riksantikvarieämbetet år 1970, lämnade bröderna Moberg i Sandviken följande besked: "Redogörelse för restaureringsarbete gällande Angarns kyrkas historiska orgelverk". "Orgelverket undergick slejftätning och stämning, med kompletterande intonation år 1966. I juni 1970 gjorde vi förbättrande arbeten genom att lägsta oktaven i Oktava 2 fot förfördes till gavelväggarna och vissa pipor i Principal 4 fot placerades i taket. Detta för att bereda alla piporna plats för utblåsning. Orgelverket som är amatörbyggt någon gång på 1800-talet av för oss okänd, har följande disposition: Gedackt, 8 fot trä, fur, stående längst bak i orgelhuset. Principal 4 fot trä, fur, Vox Candida 8 fot diskant, trä, Oktava 2 fot orgelmetall, insatt av orgelbyggare Schuster på 1950-talet. Piporna sannolikt av holländskt fabrikat. Före ovan beskrivna arbete stod piporna så trångt att de saknade plats för utblåsningen i de lägre oktaverna. 1970 insattes även registerskyltar och över manualklaven gjordes låsbart klavskydd. Bälgverkets trampa gjordes ävenledes låsbar, notbelysningen flyttades, pedalklaven restaurerades".
PREDIKSTOL	Gustaviansk stil. Korgen målad i porfyrimitation. På ryggstycket en marmorplatta med bibelspråk, senare tillkommen. På bröstvärnets insida står målat ÅR 1795. Arbetet utfört av hovbildhuggaren Per Ljung. Predikstolens porfyrmålning återkommer på en del ställen i kyrkan.
TIMGLAS	Ställ av snidat och förgyllt trä, krönt av en stjärnströdd glob och Jehovah-sol. Gåva år 1745 av bagareåldermannen Broman från Vada.
TEXTILIER	Mässhakar: 1. Röd, italiensk, sidendamast. Stort symmetriskt mönster med vasornament m.m. Tre smala sidenband, mönstrade i rött och gult, vertikalt på ryggstycket. Liknande band även kring halsöppningen. Damasten från 1500-talet. 2. Svart sammet. På bröstet broderad Jehovah-sol i silver, på ryggen kors av breda silverband. Kant av silverband. Svart foder. Efter 1830. Kalkläde av ljusblå atlas, silverbroderat, i mitten en Jehovah-sol, kring kanten en bladranka. Gåva år 1824 av rektorskan Bergmark på Veda. Bokdynor: 1. Klädd med vit, nu gråaktig taft. Framsidan broderad med en osymmetrisk blomsterkvist, sydd i plattsöm, stjälksöm, schattersöm och flera slags bottnar, huvudsakligen i silke, (blekt grönt och skärt samt vitt och något silver). Märkt i korsstygn 1740. Renoverad 1947 av Libraria. 2. Klädd med blekskär atlas, kring kanten smal, knypplad spets. Broderad i silver med rankmotiv. 1700-talet. Håvar. 1. EN AV SVERIGES ÄLDSTA HÅVAR! Vit sidenatlas. Broderad blomkomposition i fyra fält, fyllda med guld, silver och olikfärgat silke samt paljetter. På sömmarna mönstrade band i blått och vitt. Vackert arbete. Rött skinnfoder. Svarvat träskaft, med knopp och omgivande ringar samt hylsa av förgylld koppar. Nyligen restaurerad. På hylsan graverat: IOHAN ERICH SON ANO 1648. (Om denne se personbeskrivningen under LJUSREDSKAP.). 2. Mörkgrön, ursprungligen svart sammet med enkla silvergaloner. Försilvrad hylsa. Klockan lös, förvaras i kollektkistan. 1800-talet. Kyrkvaktarrock, svart kantad med röda band kring mage och ärmar. 1796 föreslogs att en sådan rock skulle anskaffas. Redan år 1800 anhöll kyrkvaktaren om att få vända och ändra på rocken, vilket beviljades. Rocken förvaras numera på Nordiska Museet i Stockholm.
TRIUMFKRUCIFIX	Huvud och armar av ek, kropp av björk eller lind. Korsstammen furu, tvärarm ek. Spår av svart bemålning på korset. Romansk typ. Möjligen 1200-talets slutskede.

RUNRISTNINGAR I ANGARN

(Numren efter Runverket)

201. Angarns kyrka i sakristieväggen, nordöstra hörnet.
"TÄGN OCH GÖTDJÄRV OCH SUNVAT OCH TORULV DE LÄTO RESA DENNA STEN EFTER TOKE, SIN FADER. HAN OMKOM UTE I GREKLAND. GUD HJÄLPE HANS ANDE OCH SJÄL"

202. Angarns kyrka framför bogårdsmuren. Den västligaste stenen.
"ORÖKJA OCH IGUL LÄTO RESA DENNA STENEN (EFTER TOR)BJÖRN (?), SIN FADER"

203. Angarns kyrka framför bogårdsmuren. Den östligaste stenen.
"ALE (ALLE) LÄT RESA DENNA STEN EFTER ULV, SIN SON, FADER TILL FRÖGÄRD I VÄSBY. RÄTT ÄR RISTAT"

204. Angarns kyrka framför bogårdsmuren. Den mellersta stenen.
"BJÖRN OCH VIGUNN LÄTO RESA STENEN EFTER SVEN, SIN FOSTERSON"

207 och 208. Råcksta säteri. 100 m V om Råcksta mangårdsbyggnad, 100 m S om trädgårdsmästarbostället.
207. Den vänstra stenen:
"ULV OCH TORMUND OCH GAMMAL LÅTA RESA DESSA STENAR HÄR EFTER SIN FADER"
208. Den högra stenen:
"MINNESVÅRD RISTADE ÅT MÄRKLIG MAN,
FULLGODA SÖNER ÅT SIN FADER STERKAR.
VISÄTE RISTADE STENARNA"

209. Veda. Runhällen är inhuggen i en brant sluttande berghäll, ungefär 125 m VNV om Veda gård, 6 m V om ängen och 16 m N om den väg, som från gården går i västlig riktning.
"TORSTEN GJORDE (MINNESVÅRDEN) EFTER ÄRNMUND, SIN SON, OCH KÖPTE DENNA GÅRD OCH FÖRVÄRVADE (RIKEDOM) ÖSTER UT I GÅRDARIKE"

210. Åsta. Ristningen finns på en berghäll vid en landsvägsbro 225 m V om Åsta alldeles vid N sidan av landsvägen Angarn - Vallentuna.
"FINNVID OCH HOLMGER LÄTO GÖRA MINNESMÄRKET ÅT HOLMGÖT, SIN FADER, OCH HEDENVI ÅT SIN MAKE. ÖPIR HÖGG"

211. Örsta. På gårdsplanen vid vägen in mot Angarnssjöängen. Framtagen november -73, vid rivningen av ett uthus där den legat inmurad sedan 1925.
"JUFRID (JOFRID?) LÄT HUGGA (STEN) EFTER (SPJÄLBODE?), SIN MAKE"

ÖRSTA-RISTNINGEN
Bronsåldershällristningen vid Örsta norr om Uppgården, är huggen på en sluttande berghäll, mot Angarnssjöängen.
Hällristningen upptäcktes år 1893 av predikanten, stockholmaren A.P. Carlsson. Det är möjligt att Richard Dybeck sett den tidigare, eftersom han, i en av sina reserapporter, omkring 1850 skriver om att han sett en större farkost i berget "ej långt från Angarnsjön".
Örstaristningen är Roslagens enda kända hällristning från bronsåldern och således utförd för ungefär 3000 år sedan. På den tiden var Angarnsjöängen en havsvik och landskapet här till stora delar ett ölandskap. Möjligen kan platsen ha varit en kultplats.
Örstaristningen är, beträffande skeppen, Upplands största.
Överst på hällristningen finns två hästar. De står vända mot varandra och den ena drar dessutom en kultvagn. Det runda hjulet symboliserar solen. Denna del av ristningen är antagligen den äldsta.
Under hästbilderna finns två skepp. Det övre är större och längs sidorna går tvärmarkeringar. Det mindre skeppet har 7 och det större 17 roddarmarkeringar. I aktern står styrmannen med styråran. Skepp är ovanliga på bronsåldersristningar varför denna del av ristningen troligtvis tillkommit för omkring 2000 år sedan.

ÖVRIGA FORNLÄMNINGAR I ANGARNS SOCKEN
I Vallentuna kommun finns inte mindre än omkring 12 000 kända fasta fornlämningar. Av kommunens åtta socknar är själva Vallentuna socken rikast med omkring 2 778 stycken. Dessa reduceras dock undan för undan varefter det centrala Vallentuna byggs ut.
Efter Vallentuna socken kommer Össeby-Garn med omkring 2 253 och Orkesta med 2 157 stycken. Frösunda, Kårsta, Markim och Vada har alla omkring 1 000 vardera och Angarns sist med omkring 400 kända fasta fornlämningar.
De 400 fasta fornlämningarna i Angarn fördelar sig på 113 markeringar enligt fornlämningsregistret på Riksantikvarieämbetet.
Av särskilt intresse kan följande nämnas för Angarn:
FORNBORGAR - två är kända, varav en nyupptäckt
SKEPPSSÄTTNINGAR - två är kända.
RUNRISTNINGAR - åtta är kända samt två fragment som har försvunnit.
HÄLLRISTNING - en är känd (Örsta-ristningen).
ÄLVKVARNAR - ett block med älvkvarnar är känt.
LINGROP - en är känd, 2.2 x 1 m.
STENSTRÄNG - en är känd, 80 till 90 m. lång.
GRAVFÄLT - ett stort antal gravfält och enstaka högar. Det största gravfältet, med inventarienummer 11, innehåller 3 högar, 40 runda stensättningar och 2 rektangulära stensättningar.

Källhänvisningar:

Antikvariskt Topografiskt Arkiv (ATA) Riksantikvarieämbetet i Stockholm.
Karta över Vallentuna kommun. Sthlm 1973.
Kruuse, Per Oscar: Anteckningar för Angarns socken. (Anteckn. gjorda åren 1854-55 och förvarade i Kungl. Lantmäteristyrelsens arkiv i Stockholm.).
Landsarkivet, Slottet, Uppsala.
Skoglund, Harald: Garnsbygden - En socken och gårdshistoria. Norrtälje 1964.
Sveriges kyrkor, band 5 häfte I. Vallentuna härad, östra delen. Utg. av Sigurd Curman och Johnny Rosvall. Sthlm 1953.
Sveriges Runinskrifter, sjätte bandet: Uppland. 1:a delen 2:a häftet. Uppsala 1943.

Betyg och flyttintyg


Betyg, framsida.	Betyg, baksida.

Samtliga betyg och flyttintyg ur VÖBAM's samlingar.

Bronsåldersskeppen i Angarn - S. E. Vingedal 1973

Ur "Strövtåg i norrort. 18 utfärdsmål till norrorts sevärdheter".
Av S. E. Vingedal. Förlags AB Centrum. Täby 1973.

I de moderna handböckerna om Stockholmstraktens fornminnen saknas rätt ofta den intressanta och viktiga bronsåldersristningen på en helig häll i Angarns socken i Vallentuna härad. Det är rätt anmärkningsvärt därför att denna ristning är unik och avvikande och dessutom Roslagens enda kända hällristning från bronsåldern (för ung. 3000 år sedan). Den är otvivelaktigt den lilla socknens och ett av nordostsektorns allra märkligaste fornminnen.
C:a 200 m norr om Örsta mangårdsbyggnad (Örstad 1355) ung. 1 km norr om Angarns lilla medeltidskyrka, vid skogsbrynet finns en slätslipad mot den forna Angarnsjön svagt sluttande granithäll i en taggtrådsinhägnad beteshage fint inramad av skogen. Här finner man denna år 1893 upptäckta, 3,65 m långa, djupt huggna och vackert stiliserade bildframställning. (Upptäckten gjordes av predikanten, stockholmaren A. P. Carlsson. Men det är möjligt att Richard Dybek såg den redan 1868. Han skriver i en reserapport att han sett en större farkost i berget "ej långt från Angarnsjön"!)
Hällristningen består av två stora över varandra ställda skepp med det för bronsåldern så karakteristiska utseendet, "hällristningsstilen". Ovanför dessa skeppsbilder - de största i hela Uppland! - syns dessutom - och det är det märkliga - två mot varandra vända, konturtecknade hästfigurer, av vilka den östra drar en "vagn" med fyra "solhjul", ett tvåanspänt åkdon, troligen en s.k. kultvagn.
Liknande bilder utgjorde på den tiden rätt vanliga solsymboler i ritens tjäns (Solen går ju upp i öster och man ville kanske liksom påskynda förloppet!)
Den västra hästfiguren har försetts med ett invecklat geometriskt mönster, korsande vinkellinjer mellan begränsningslinjerna. Man antar att dessa magiskt-kultiska streckfigurer är yngre än skeppsbilderna. Troligen är dessa mera grunt huggna men elegant och rytmiskt ristade linjer från järnåldern.
Hästfigurer är unika i samband med bilder av skepp, som ju finns på rätt många ställen i vårt land. I sydvästra Uppland har man även i senare tid på berghällarna upptäckt ett stort antal sådana primitiva skeppsmodeller fast inte så stora som de bakom Örsta.
Angarn-skeppen är av en ovanlig typ. Skroven saknar nämligen en rad lodräta streck ovan den övre skeppskanten, små uppåtpekande linjer som brukar beteckna bemanning.
Varför är hällristningsskeppen obemannade i Angarn? Det är och förblir väl en gåta. Dess lodräta streck mellan de båda parallella skeppskanterna, dvs. relingen och kölen, utgör ett slags "spant". Ändarna är utdragna i uppåtsvängda stävar. Mast och segel var okända vid denna tid. Skeppen i Örsta anses ha tillkommit under bronsålderns senare hälft.
De uppländska hällristningarna från bronsåldern består som nämnts av många heliga skeppsbilder. Till stor del är de belägna vid de forna stränderna, utvalda, vackra platser. Den tidiga bebyggelsen i Uppland följde landhöjningen solfjäderformigt ut mot det sakta undanglidande postglaciala havet.
De svårtydbara, gåtfulla och genom tiderna inte så litet omtvistade, med spetsiga verktyg ristade "bergtaflorna", Nordens äldsta bildspråk, utgör ett slags fantasieggande meddelanden, innehållsrika budskap. De är "bildstenogram" om bygdens äldsta historia och återspeglar säkerligen en uråldrig äringsritual, ibland sinnliga fenomen för primitiv kultur till gudarnas och årsväxternas fromma med anor kanske från både Egypten och Orienten.
Hällristningarna representerar originella förhistoriska originaldokument och tillhör de äldsta minnen vi har av forntidens religiösa föreställningar. De utgör också i stort sett en sorts fria konstskapelser, stiliserade kultbilder i döds- och fruktbarhetsmagins tjänst.
Kanske låg en helig kultplats där de nu finns kvar och gäckar våra tolkningar? Bronsåldern, den första metallåldern i Norden, var en glansperiod med jämförelsevis milt klimat. Skeppsbildernas ristade konturer syftar kanske på den uråldriga seden att göra den goda jorden fruktbarare genom att dra skepp över den.
När skeppen i Örsta, som lär betyda "landningsplatsen vid den grusiga, steniga stranden" (sta-namnet vittnar om en mycket gammal bebyggelse) ristades på berget var den på moderna kartor nu försvunna Angarnsjön - den lilla slättsjö, som på 1870-talet sänktes och på 1890-talet urtappades för att ge åkrar och ängar och därefter liknats vid en "vidsträckt äng med högt gräs och ett långt, otäckt dike" - säkerligen en öppen havsvik, där sött vatten och "Eistra salt" förenades i Långhundradalen.
Bräckt vatten - brackvatten - sköljde väl då de nedre partierna av den heliga hällen. Kanske låg här en s.k. länning, landstigningsplats. En rektangulär stenanhopning nedanför hällen är kanske resterna av en sådan. Med tillfredsställelse ser man ansatserna till markvård kring hällen.
Ännu om våren, när smältvattnet från höjderna rinner ner och lägger sig tillrätta i detta forna sjöbäcken och tillsammans med regnvattnet bildar en liten, mot sommaren försvinnande vattensamling, utvecklas här ett mycket omskrivet fågelliv på Angarnsjöängen, "Stockholmstraktens Tåkern".