Orkesta kyrka - 2006

Kyrkan från sydost med bogårdsmuren.	Kyrkan från sydväst.
Västra gaveln med sina blinderingar.	Kyrkan från nordost med koret, absiden och sakristian.

Orkesta socken - 1850

35. Orkesta socken, mellan Markim i vester, Wallentuna i söder, Frösunda i nordost, Lunda i norr, upptager 0,177 qv. mil land, 0,007 vatten. Den består mest af slättbygd kring ett vattendrag, som från Lindholmssjön vid södra gränsen går åt nordost till Frösunda; dels ock af bergkullig skogsmark vid gränserna, särdeles den norra. Jordmån och näringar äro hufvudsakligen de samma som i Markim. Hemmantalet är 18 1/4 förm., hvaraf 8 3/8 skatte, 2 7/8 krono, 7 frälse; fastighetsvärdet för år 1848 var 101,225 R:dr. Folkmängden år 1815 var 355, år 1840: 339, på 62 hushåll, år 1848: 365. - Socknens förnämsta väg kommer från Wallentuna, och går dels åt nordost till Frösunda, dels åt nordvest till Markim. Från sistnämda socken möter en vestlig väg och går äfven till Frösunda, förbi kyrkan, som ligger 3 1/2 mil från hufvudstaden.

Orkasta nämnes 1314 såsom hörande till Sæmingiahundæri. Det är nu annex till Markim; kaplaner förekomma från 1640-talet. Kyrkan är gammal, men reparerad och tillbygd 1749-52, på bekostnad af dåvarande egare till Lindholms säteri. Före denna tid fanns på väggen måladt Erik Johansson Wasas afhuggna hufvud; af målningen togs en kopia på duk, som ännu förvaras. Af äldre fornminnen omtalas runstenar vid kyrkan, och i nejden.

Gårdar: Lindholm, s., vid den derefter uppkallade sjön, 2 mantal frälse säteri, förekommer på 1400-talet såsom bebodt af Gustaf Wasas förfäder i tvenne leder, och han sjelf föddes här; egentligen var godset ett arf efter mormodern Sigrid Baner, och tillföll vid arfskiftet efter henne 1528 Gustaf Wasas syster, Joachim Brahes enka, Margaretha Wasa, i hvars tid härunder lydde 30 gårdar i denna och kringliggande socknar. Efter hennes död ärfdes det af slägten Brahe, som innehade det till 1708; köptes då af sederm. R. R. frih. Jos. Cederbjelm, förblef i hans ätt, och eges nu af Montgomery Cederbjelm. Den gamla åbyggnaden af sten, belägen på en höjd, och grundlagd, säges det, af Gustaf Wasas farfar, har varit väl befästad, och blifvit belägrad af K. Christian II; den ligger nu i ruiner. Den nya är bygd på 1700-talet. Underl. nu 2 3/8 m., samt några frälseräntor, inom socknen, 3 1/4 m. Wallentuna, 1 i Frösunda. - Kaplansbol i Waxtuna, v.

ur "Beskrifning öfver Stockholms län" av Wilh. Tham 1850.

Johan Hadorphs bilder - 1684

Lindholmens slottsruin - S. E. Vingedal 1973

Ur "Strövtåg i norrort. 18 utfärdsmål till norrorts sevärdheter".
Av S. E. Vingedal. Förlags AB Centrum. Täby 1973.

I Vallentuna storkommun (som nu innefattar 8 kyrksocknar) låg "Lindholmens Frälse Sätesgård", en gång Orkesta sockens märkligaste och största egendom med ett 30-tal underlydande gårdar i denna och omkringliggande socknar. Stället påstås som bekant ha varit riksgrundläggaren Gustav Vasas "födsloort", allt enligt en osäker uppgift av sonen Johan III.
Nu ligger det stolta huset, som finns storståtligt återgivet i bokverket "Svecia Antiqua", i "vördnadsvärda ruiner", vilka sedan något år frilagts efter att tidigare ha varit nästan helt övervuxna av träd och buskar. Tyvärr har någon konservering av ruinerna ej företagits.
Det då tornförsedda "Steenhuset" utstod på sin tid en belägring av Kristian Tyrann, blev beskjutet med kanoner och skadat trots att murarna var vid pass 2 1/2 aln tjocka.
Lindholmen omtalas som sätesgård om 2 mantal frälse år 1365 för en häradshövding Magnus Gregersson (Gren). Den uppstod under medeltiden genom att byarna Ösby och Väsby slogs samman. På 1420-talet ägdes gården av riddaren Niklas Bosson (Natt och Dag). Mot slutet av medeltiden bodde Gustav Vasas mödernefränder här. Godset var ett arv efter mormodern Sigrid Eskilsdotter Banér, och det tillföll efter ett arvsskifte år 1528 den store "Göstaffs" syster Margareta. Efter hennes död ärvdes det av släkten Brahe (ursprungligen det danska Bragde). Godset inköptes sedermera av riksrådet Josias Cederhielm (död 1729) och har sedan fram till det gamla stenhusets förintande varit i släkten Montgomery-Cederhielms ägo. En ny huvudbyggnad brann 1884. Lindholmens "nya" gård ägs i dag av Stockholms stad, som skaffat sig stora jordegendomar i storkommunen.
År 1923 lät dåvarande ägaren, Carl Jaede, i smålotter stycka huvuddelen av Lindholmens gods, som bestod av 800 tunnland åker och lika mycket skog. Uppdraget fick AB Upplandshem, som förvandlade området till tomter. Det var en följd av den då tryckande lågkonjunkturen.
Om det gamla husets sista sorgliga öden ger Malla (Magdalena) Silfverstolpe besked om i sina berömda memoarer (otillfredsställande utdrag utgivna av Malla Grandinson 1908-11, 2 uppl. 1914-20). Hon växte nämligen upp i det strax intill liggande, av tegel från ruinen på 1700-talet uppförda nya stenhuset. Kommerserådet Cederhielms enda dotter blev 1783 styvmor till Malla.
Hon skriver: "Det stenhus, hvaruti den store mannen föddes, var ännu möjligt att bebo uti Cederhielms föräldrars tid och hade lätt kunnat repareras, men då detta nekades af myndigheterna läto de huset med flit förfalla."
Medeltidshusets ruin har lockat många mer eller mindre prominenta besökare. Den figurerar också i ett stort antal memoarer och brevsamlingar. År 1759 reste statsmannen och konstvännen Carl Gustaf Tessin till baron Cederhielm på Vasagården Lindholmen. Målet var det gamla stenhuset, som då var så förfallet att knappast någon vågade sig in i det. Tessin skriver i sin sedermera så berömda dagbok (nu i KB):
"Hvalfvet är sprucket och muren bågnad... af gamble Konung Göstas porträtt finnes endast ramen qvar...". Den flitige brevskrivaren, konstnären och topografen J. G. Linnerhielm skrev sitt första tryckta resebrev från Lindholmen. Han företog sin pilgrimsresa dit 1784, då slottet ännu var en reslig ruin som man kan se på en av honom utförd etsning.
Även "de lärda mödors patriark", kungl. bibliotekarien, flitige tidningsutgivaren och brevskrivaren C. Cr. Gjörwell, har i ett berömt brev skildrat en färd till Lindholmsruinen. Efter ett besök på Lindö i Vallentuna ("kungamördaren" Anckarströms fädernegård) beger han sig dit iklädd den svenska dräkten. Han skriver:
"Huset är till sin belägenhet en af landets härligheter. Det gamla huset har legat på en ansenlig höjd emellan tvenne små insjöar, omgifna af löfrika parker och har i forntiden varit befäst med vindbrygga och stadiga murar."
Det kan tilläggas, att man än i dag ser spår i marken efter ringmurar och vallgrav. Rätt nyligen har en parkeringsplats för besökare iordningställts intill vägen strax nedanför ruinkullen.
Stenhuset beboddes sist av en baron Cederhielm, som lät riva bort koppartaket.Äldste sonen "bördade" Lindholmen och arrenderade bort gården. I ilskan över att han av kungen endast fått "Wasa-Commendeursbandet" började han, skriver den allvetande Gjörwell, "rasera detta dyrbara och i svenska ögon så kära monumentet, allt för att göra sig pengar af teglet, järnet och bjelkarna... Med lifsfara klättrade jag mig upp emellan de till fall lutande väggarna för att komma in i det rum, der Gustaf blifvit född... Man såg der ännu någon qvarlefva af löfverk, målade på väggen i gammaldags smaken. Baron Cederhielm var så ifrig i förstörandet, att han med egna fötter (!) sparkat ut fönsterne, hvilka der ännu funnits sitta qvar." En ståtlig, ornerad och inskriftsförsedd sten är sedan 1866 rest intill en lika ståtlig, fridlyst jätteek på den gräsbevuxna vasakullen som ett äreminne över platsenns historiska betydelse. En minnessten med inhuggen vasakärve reste Orkesta församling 1896 på perrongen framför Lindholmens järnvägsstation och i kyrkan finns en stor oljemålning föreställande landsfadern samt en minnestavla över "Roslagens störste son". Så nog måste man väl säga, att Orkesta-borna varit den store mannens minne trogna. Och så kommer en modern historiker och säger att mannen är född på Rydboholm!