Ca 1790-1840.
Cartographer and publisher in Philadelphia.
Anthony Finley har även utgivit en världskarta av D. H. Vance 'The World on a Globular Projection...' ritad av D. H. Vance.
Kartan är känd i bara två exemplar.
Bland arbeten.
New General Atlas 1824, edns. to 1831.
New Americ. Atlas 1826.
Atlas classica 1829.
The World on a Globular Projection...
Tooley. RdeT.
1648-1709?.
Holländsk kartförläggare. Född och död i Amsterdam där han drev en omfattande konst- och kartaffär. 1699 sökte han privilegium för utgivningen av en ny 'Atlas Minor' och 1706 gav han samtidigt ut både en 'Atlas Minor' som innehöll 521 av den tidens bästa landskartor, och två mindre atlaser med uppskattningsvis 25 kartor. Från 1708 finns bevarat en förteckning över hans samling av kopparstick, som ger ett bra bild av hans verksamhet. Förutom kartorna finner vi här en rad med prospekt och skeppskonstruktioner, porträtt och bilder med historiska och bibliska motiv. Flera av tidens främsta konstnärer finns representerade, däribland Rembrandt med 6 målningar.
Bland arbeten.
Atlas Minor.
Kleerkooper.
Gift med den föregåendes styfdotter, fortifikationsofficer, f. 1682 på Nykvarns bruk, Södermanland, blef 1699 furir och 1701 konduktör vid Fortifikationen, deltog med finska armén i kriget mot ryssarna och utmärkte sig särskildt under Lybeckers misslyckade ingermanländska tåg 1708, vid öfvergången af Neva. Han utnämndes s. å. till löjtnant, blef vid Viborgs uppgifvande 1710 rysk krigsfånge och förd till Klinov, hvarifrån han 1711 med tillhjälp af kommendantens hustru lyckades fly. 1712 blef han kapten, 1714 försåg han Kastelholm på Åland med provisoriska befästningar, tjänstgjorde sedan vid Upplandsarmén under generallöjtnant Taube, påbörjade ombyggandet af Eda skans 1717 och deltog 1718 i Strömstads befästande och Fredrikstens belägring. Han adlades 1719 (han hette förut Schultz) på samma gång som Jacob Nordencreutz och ledde 1720 befästningsarbeten vid Skenäs och på Säterholmen utanför Norrköping och var därpå med om utförandet af förstärkningsarbeten vid Vaxholm och om Fredriksborgs uppbyggande. 1739 blef ...
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
Havtorn, Hippophaë rhamnoides - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.
Cassini de Thury, César-François
Biografiska uppgifter:17 June 1714 – 4 September 1784
César-François Cassini de Thury (17 June 1714 – 4 September 1784), also called Cassini III or Cassini de Thury, was a French astronomer and cartographer.
Cassini de Thury was born in Thury-sous-Clermont (Oise), the second son of Jacques Cassini and Suzanne Françoise Charpentier de Charmois. He was a grandson of Giovanni Domenico Cassini, and would become the father of Jean-Dominique Cassini, Comte de Cassini.
In 1735, he became a member of the French Academy of Sciences as a supernumerary adjunct astronomer, in 1741 as an adjunct astronomer, and in 1745 as a full member astronomer.
In January, 1751 he was elected a Fellow of the Royal Society.
He succeeded to his father’s official position in 1756 and continued the hereditary surveying operations. In 1744, he began the construction of a great topographical map of France, one of the landmarks in the history of cartography. Completed by his son Jean-Dominique, Cassini IV and published by the Académie des Sciences from 1744 to 1793, its 180 plates are known as the Cassini map(fr).
The post of director of the Paris observatory was created for his benefit in 1771 when the establishment ceased to be a dependency of the French Academy of Sciences.
His chief works are: La méridienne de l’Observatoire Royal de Paris (1744), a correction of the Paris meridian; Description géométrique de la terre (1775); and Description géométrique de la France (1784), which was completed by his son ('Cassini IV').
César-François Cassini de Thury died of smallpox in Paris on 4 September 1784,
The Cassini projection is a map projection described by César-François Cassini de Thury in 1745. It is the transverse aspect of theequirectangular projection, in that the globe is first rotated so the central meridian becomes the 'equator', and then the normal equirectangular projection is applied.
In practice, the projection has always been applied to models of the earth as an ellipsoid, which greatly complicates the mathematical development but is suitable for surveying. Nevertheless the use of the Cassini projection has largely been superseded by the Transverse Mercator projection, at least with central mapping agencies.
Areas along the central meridian, and at right angles to it, are not distorted. Elsewhere, the distortion is largely in a north-south direction, and varies by the square of the distance from the central meridian. As such, the greater the longitudinal extent of the area, the worse the distortion becomes.
Due to this, the Cassini projection works best on long, narrow areas, and worst on wide areas.
