VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Portal, Antoine


Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.


Zuda Rokashi [priest Hotan].


The first Buddhist world map printed in Japan and the prototype for all subsequent Buddhist world maps printed in Japan until the late nineteenth century. The author, Hotan (1654-1728) was a scholar-priest and founder of the Kegonji Temple in Kyoto. The earliest known example in Japan is the Gotenjiku Zu (Map of the Five Indies) by the priest Jukai dating from 1364 and now preserved in Horyuji Temple in Nara. However Hotan’s map was revolutionary in being the first printed Oriental map to introduce detailed Western cartographic information into this traditional Buddhist cosmological view and attempt to merge the two together into a comprehensible form. Europe is depicted as a series of islands in the upper left of the image whilst South America is likewise another island in the lower right of the image. Africa is omitted completely. China and Japan are clearly defined in the upper right of the map. The popularity of the map is evidenced by the fact that although the map is dated 1710, it was reissued unchange
...
Bland arbeten.
Nantanbushu Bankoku Shoka No Zu [Map of the Universe as a result] [Kyoto: Uhei Bundaiken, Hoei 7 (1710)]


Sotheby's. Murogo & Unno, “The Buddhist World Map in Japan” in /M Xvi (1962); H. Cortazzi, “Island of gold, p.38 pl.48; Harley & Woodward, “The History of Cartography, 2.2, pp. 428ff and Fig. 11.59; Nanba, “Old Maps of Japan, p. 179 pl.8; K. Yamashita, “Japanese Maps of the Edo Period, pp. 32-33 ill.1.


ROGIER, JEAN de.

1600-1684.
One of Sweden's first surveyors. Worked in the provinces of Östergötland and Värmland.


Sveriges sjökartor – A. Hedin.



Karta öfver Stockholm. - 1904.



Green Vases, Pl. XII


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.