SÖK KARTOGRAFER, GRAVÖRER M.FL.

DELLEKER, GEORGE.

Engraver of Philadelphia; worked with Young, G. H.
For Macpherson 1806,
Carey 1817,
Carey & Lea 1822,
Fielding Luca 1823.

Tooley.

NORDENCREUTZ, JAKOB.

Född 12 dec. 1671 i Nyland, död l mars 1747 i Stockholm,
Landtmätare, erhöll efter verksamhet i Ingermanland, Västmanland samt vid landtmäterikontoret år 1710 fullmakt att vara direktör öfver landtmäteriet i Sverige och Finland samt underliggande provinser. Han adlades 1719 med namnet N. (han hette förut Hagman). Under N:s chefstid lades ett nytt verksamhetsområde till landtmätarna därigenom, att justeringen af mått och vikt anförtroddes dem genom ett k. br. 1735, hvarjämte ett icke obetydligt antal geografiska mätningar utfördes. 1725 utfärdades ny instruktion för landtmätarna, i hvilken bl. a. infördes föreskrift, att handlingarna ang. jorddelningar skulle inges till ord. ting och stadfästas. 1734 erhöll N. tillstånd (bekräftadt med privilegium 1738) att låta trycka provinskartor o. d. För ändamålet inköptes särskild tryckpress, som uppställdes inom landtmäterikontoret, hvarefter åtskilliga provinskartor utgåfvos. Sedan genom ett k. br. 1740 förordnats, att landsskillnaderna emellan särskilda höfdingdömen skulle afmätas, utfärdade N. 9 juni s. å. cirkulärbref til...
Bland arbeten.
1739. Charta öfwer Mälaren [Kartografiskt material] / med Kongl. Maijts nådigste privilegio utgiwen af dess Lantmäterij contoir igenom Jacob Nordencreutz ; [graverad av] E. Geringius sculpsit.

LAFRERI [LAFRÈRIE, LAFRERY], ANTONIO.

1512-1577.
Cartographer, publisher, map and printseller born Besancon in Burgundy. Antoine du Perac Lafrèrie emigrated to Rome about 1540 and set up in business in the Via de Perione in 1544. Partner with Salamanca 1553-63, and continued alone until his death in 1577. Succeeded by Claude Duchetti. Catalogue of his publications in 1572. One of the first to issue collections of maps in atlas form, variable in contents; to the later examples he added a title page.

Bland arbeten.
Tavole moderni &c., World n.d., Europe 1560.
Northern Regions 1572.
Asia 1561.
Cyprus 1570.
Genoa 1573.
Lombardy 1564.
Malta 1565.
Rome 1577.
Milan 1573 &c.

Stockholm - Mentzer ca 1860.

Black & Gold Vases, Pl. IX

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.