VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

LOON, JOANNES van.


, holländsk kartograf i slutet av 1600-talet. 1661 utgav han i Amsterdam ett sjökartverk, 'Klaer lichtende Noort-Steer ofte Zee Atlas'. Den blev utgiven på nytt 1666 och 1668 i samarbete med J. Janssonius van Waesberghe. I övrigt är han känd för olika kartor, Janssonius atlas 1666, Moses Pitts 1680, N. Visschers 'Atlas Minor' ca 1690 och för van Keulens 'Zee-Atlas' 1695. - Övriga upplysningar ej hittade.

Joannes van Loon was an accomplished mathematician and astronomer. His first cartographic involvement's were with Theunis Jacobsz during the 1640s.

Van Loon was a mathematician and engraver who contributed charts and maps to various pilot books and sea atlases by Jacobsz, Jan Jansson, Johannes J anssonius van Waesbergen and Robijn. In 1661he published a sea atlas which was popular until the end of the century.

Bland arbeten.
Klaer lichtende Noort-Steer ofte Zee Atlas.
Atlas Minor.
Zee-Atlas.


Phillips.

Leth, Hendrik de.

c. 1703-66
HENDRIK DE LETH (THE YOUNGER) ft. 1788
Engraver, publisher and painter, active in Amsterdam, worked for the Visscher family and eventually took over the business. De Leth is better known as an artist and engraver than as a cartographer although his historical atlas of the Netherlands was a very popular work. His son, Hendrik de Leth (the Younger), published a World Atlas in 1788.

d'AUBERT, BENONI.

1768-1832. Född i Köpenhamn, död i Christiania (Oslo).
Norsk officer. Officer i 'Ingenjörskorpsen'. 1790 kom han till Norge där han tillsammans med kaptenlöjtnant C.F. Grove (se denne) och löjtnant N.A. Wibe (se denne) utförde den första trigonometriska trianguleringen av den norska kusten. Vid avslutandet av detta arbete blev han år 1800 stationerad i Kristiansand som ingenjörsofficer. 1803 blev han kapten och 1810 major och förste direktör för 'Den kombinerade militära och ekonomiska uppmätningen' (senare 'Norges Geografiske Oppmåling'). Denna befattning hade han till den dag han dog. 1815 blev han dessutom chef för Ingenjörskorpsen och år 1818 generalmajor.


N. biogr. leks. - de Seue.


Stockholm - Mentzer ca 1860.


Sveriges ätliga och giftiga svampar - Fries - 1861

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.