SÖK KARTOGRAFER, GRAVÖRER M.FL.

CAROLUS FLANDRO [CARL] JORIS [GEORGIUS].

1601-1625.
Pilot and map maker. Compiled various MS maps and map of Iceland, printed by Hondius 1631, and Blaeu. Worked to improve Waghemaer's Het niewe Vermeerde Licht 1634.

Carolus, Joris [Georgius], holländsk skeppare och kartograf i början 1600-talet. Han var en välkänd skeppare i nordliga farvatten och deltog i tre expeditioner för att finna Nordvästpassagen. 1625 besökte han Island, och erbjöd sig i ett brev därifrån att gå i tjänst hos Danmarks konung Christian IV, vilket troligtvis aldrig blev av. Efter hemkomsten till Holland gav han 1626 ut en karta över nämnda trakt, 'Nieuwe pascaert van Ijsland, Fretum Davids ende de landen daer by westen' och 1634 utgav han ett nautiskt verk, 'Hetnieuw vermeerde Licht... des Grooten Zeevaerts', som innehöll en ny karta över dessa farvatten. Han utarbetade en specialkarta över Island som publicerades första gången i J.J. Pontanus: 'Rerum Danicarum historia' (1631). Förläggaren av detta verk var Joannes Janssonius (se denne) som senare tog med kartan i sin atlas. Den f...
Bland arbeten.
Nieuwe pascaert van Ijsland, Fretum Davids ende de landen daer by westen.
Hetnieuw vermeerde Licht... des Grooten Zeevaerts.
Islands karta i Rerum Danicarum historia.

Tooley.H. Hermannsson i Islandica, b. XVII, s. 22f., och b. XXI, s. 36f.

DAHLSTIERNA, GUNNO EURELIUS.

Född 7 september 1661 i Örs socken Dalsland, död 7 september 1709 i Pommern.
Gunno Dahlstierna, var en svensk lantmätare och skald, adlad 1702 (före adlandet hette han Eurelius). Han var son till kontraktsprosten Andreas Eurenius och Margareta Bluthera.
Dahlstierna blev student i Uppsala 1677 och inspirerades av Olof Rudbeck att från 1681 engagera såsom lantmätare i Livland, med särskilt uppdrag att kartlägga detta landskaps område och gränser, och begav sig 1685 till Tyskland, där han studerade vid flera universitet, bland annat i Leipzig, där han (1687) försvarade en avhandling, De electro, på sådant sätt, att en professur erbjöds honom. Han återvände det oaktat till Sverige, där han 1690 utnämndes till lantmäteriinspektör. Från 1691 var hans verksamhet förlagd till Pommern, även sedan han 1699 utnämnts till direktör för svenska lantmäteriet. Genom hans försorg fick Pommern ordentliga och tydliga kartor.
Som skald ägnade han sig åt patriotisk diktning, inspirerad från tyska och italienska förebilder. Han skildrar gärna sin hembygd i Dalsland och då med idylliska förtecken i b...
Bland arbeten.
Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar.
Swea lands frids-frögd i Saxen.

Kart & Bildteknik 2003:3, artikel "Från Nyen till Hiddensee. Svensk kartläggning under 1600-talet". Av Ulla Ehrensvärd.VÖBAM.Kjell Åberg.

ARROWSMITH, JOHN.

1790-1873.
Engelsk kartograf. Brorson till den kände kartografen Aaron Arrowsmith (se denne) och gick i lära hos honom från 1810. Vid morbroderns död etablerade han en egen kartaffär i London. Hans första publikation var en 'London Atlas', som kom ut 1834 och senare i två upplagor till. 1858 kom en ny och stor atlas med 68 kartor. Han gav dessutom ut en mängd specialkartor och utförde också kartor för flera geografiska verk. Arrowsmith var 1830 med om att grunda 'Royal Geographical Society' i London.


Bland arbeten.
London Atlas.

Dict. nat. biogr.

Karta öfver Stockholm. - 1904.

Sirkön 1869 - Topografiska Corpsen.

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.