VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

ELWE, JAN BARNED.

fl. 1785-1809.
Holländsk kartograf i slutet av 1700-talet. Han gav 1792 ut en atlas med 36 kartor, en stor del av dessa var nyutgåvor av äldre kartografers arbeten.

A bookseller and publisher who reproduced a small number of maps copied from his predecessors.


Phillips.

HONDIUS, HENDRIK.

Ca. 1597-1644.
Holländsk kartograf, son till Jodocus Hondius. Från 1643 övertog han utgivningen av Mercator-Hondius-atlasen. Förutom talrika utgåvor av denna, som han efter hand reviderade ganska grundligt, gav han 1627 ut en kopia av sin fars världskarta, och 1629 en karta över Brabant. 1636 kom hans svåger Joannes Janssonius (se denne) med i kartarbetet.


Thieme-Becker.

OTTENS, R. & I.

JOACHIM OTTENS 1663-1719
REINER OTTENS (son) 1698-1750
JOSHUA OTTENS (son) 1704-65
Holländskt kartförlag, etablerat i Amsterdam 1726 av bröderna Reiner och Iosua Ottens vid deras övertag av ett äldre konst- och kartföretag. Firman utgav en större atlas och en 'Atlas Minor' i en rad odaterade utgåvor. De ombesörjde även nyutgåvor av Louis Renards (se denne) navigationsatlas. Detta kan tyda på att det var hans företag som de övertog.

The family business of print and map selling was founded by Joachim Ottens but the active period of map publishing was concentrated in the years between 1720 and 1750 when the brothers, Reiner and Joshua, produced enormous collections of maps, some as large as 15 volumes. These, including copies of practically all maps available at the time, were made up to order and were magnificently coloured. Besides these specially prepared collections they also issued single-volume atlases with varying contents as well as pocket atlases.
Bland arbeten.
Atlas Minor.


Kleerkooper. - Phillips.


Stockholm - Mentzer ca 1860.


'Dalecarliae et Westmanniae. Nova et Accurata descriptio.' - P. Schenk och G. Valk, ca 1700.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.