VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Middleton, Christopher.


Middleton, previously a captain in the employ of The Hudson Bay Company, was financed by Arthur Dobbs to explore the north-western extremities of Hudson Bay in search of a north-western passage. The expedition, from 1741-42, should have disproved notions of such a passage, but the increasingly delusional Dobbs convinced himself that Middleton had deliberately falsified his findings, and mounted an attack on the captain’s integrity, using a series of rather dubious maps distorted to support his viewpoint.
Middleton’s chart over Hudson Bay, published before the eruption of the controversy, is of great importance as the attempt at an accurate survey of the west coast of Hudson Bay (Cumming et al, Exploration of North America, p. 188), and the only reliable printed cartographic record of the captain’s discoveries. Surprisingly, the chart was not included in Middleton’s book defending his reputation, and is now rare.
Bland arbeten.
Hudson Bay.


Sotheby's


SEUTTER, MATTHAEUS .

1678-1757. Född och död i Augsburg.
Tysk kartograf, son till en guldsmed. Hans föräldrar ville att han skulle bli ölbryggare men han såg till att bli lärling i kartgravering hos J.B. Homann i Nürnberg 1697. Efter lärlingstiden återvände Seutter till sin hemstad Augsburg och började arbeta hos Jeremias Wolff på dennes förlag. Från och med år 1707 arbetade han självständigt som kartgravör i Augsburg. 1710 började han ge ut kartor under eget namn och 1728 var han en namnkunnig kartograf. 1730/1732 fick han titeln 'Kaiserlicher Geograph', kejserlig geograf. Totalt skapade Seutter och hans medhjälpare uppemot 400-500 landskartor, stadsplaner och översikter, genealogiska och kronologiska tabeller m.m.. Av atlasverk kom 'Atlas geographicus' 1725 med 46 kartor, 'Atlas novus indicibus instructus' kom ca. 1730 i Augsburg och Wien. En utökad utgåva av den senare med 131 kartor kom 1734/1735 och slutligen utkom ca. 1744 en 'Atlas minor' med 64 kartor i ett mindre format. I atlasen från 1734/1735 delade Seutter upp kartorna i rutor och lät utarbeta stadsreg
...
Bland arbeten.
- Atlas Geographicus oder Accurate Vorstellung der Ganzen Welt, 1725
- Atlas Compendiosus oder die ganze Welt in den nothwendigsten Geographischen Charten
- Atlas Compendiosus Scholasticus
- Atlas Novus Indicubus Instructus, 1728
- Grosser Atlas, 1734
- Atlas Minor, 1744

SEUTTER, M. Nova et accurata delineatio Ingriae et Careliae... Matthaeus Seutter,... Aug. Vind. [engraved map]. Augsburg, [c.1744].
The Seutter edition of the Grimmel map of Carelia and Ingria.
SEUTTER, M. Teshenije Nevy reky... = Fluwius Newa e lacu Ladoga Petropolin... [engraved map] Augsburg, [c.1744].
The Seutter-version of the Grimmel map of Ingria. [Kartan över Neva från Ladoga till St Petersburg].


Allg. d. Biogr. Christian Sandler: Seutter, Matthäus. In: Allgemeine Deutsche Biographie (ADB). Band 34, Duncker & Humblot, Leipzig 1892, S. 70–72. Christian Sandler: Matthäus Seutter (1678–1757) und seine Landkarten. 3. Reprintauflage. Bad Langensalza: Verlag Rockstuhl, 2009 (1. Auflage: 1894). ISBN 978-3-936030-03-7 Peter H. Meurer: Das Druckprivileg für Matthäus Seutter. In: Cartographica Helvetica Heft 8 (1993) S. 32–36 Volltext Michael Ritter: Die Augsburger Landkartenverlage Seutter, Lotter und Probst. In: Cartographica Helvetica Heft 25 (2002) S. 2–10 Volltext


KLINT, ERIK GUSTAF af.

1801-1846.
Före adlandet Klint, sjöofficer, kartograf, f. 15 okt. 1801 på Karlberg, Solna, d. 30 april 1846 vid en förlisning i Mexikanska golfen. Son till Gustaf af Klint. - K. blev, knappast sexton år gammal, underlöjtnant vid örlogsflotten 1817, premiärlöjtnant 1827 och kapten 1841. Åren 1827-38 var han informationsofficer vid flottans styrmansskola i Karlskrona. Han blev led. av Krigsvet. akad. 1840. - Under många år var K. sin fader behjälplig vid utarbetandet av sjökort, och efter faderns död övertog han ledningen av det Klintska kartverket. År 1842 utgav K. 'Lärobok i navigationsvetenskapen med tillhörande nautiska och logarithmiska tabeller'. Hans nautiska tabeller voro länge välkända och allmänt brukade av sjöfarande. K. omkom som chef på korvetten Carlskrona under en cyklon utanför Kubas nordkust, då fartyget gick under med större delen av besättningen. - Gift 1829 med Laura Fredrika Silfverswärd.
Bland arbeten.
Lärobok i navigationsvetenskapen med tillhörande nautiska och logarithmiska tabeller.


Svenska män och kvinnor, band IV. Bonniers 1948.



Gulddistriktet Klondike - ca 1897.



Gråbo, Artemisia vulgaris - Lindman, C. A. M, Bilder ur Nordens Flora 1917-26.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.