VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

Stacpoole, Frederick.

(b 1813; d London, 19 Dec 1907).
English engraver. He was educated in Ghent, Belgium, and later at the Royal Academy Schools, London, where he was awarded silver medals in 1839 and 1841. He worked in the mixed mezzotint style and exhibited 43 examples of his work at the Royal Academy between 1841 and 1893. Of Stacpoole’s many plates, perhaps the best-known are those after William Holman Hunt’s Shadow of Death (1873; Manchester, C.A.G.) and the battle subjects of Lady Butler. Stacpoole began work early in 1874 on the engraving of Shadow of Death . The original picture had been bought by Thos Agnew & Sons and was exhibited so widely that, on publication of the engravings in 1877, the sale of proofs alone realized more than £20,000. By January 1879 Stacpoole had received a total of £3560 from the Fine Art Society for his plates after Lady Butler’s Roll Call (1874; British Royal Col.; declared for publication in 1874), Quatre Bras (1875; Melbourne, N.G. Victoria) and Balaclava (1876; Manchester, C.A.G.; both declared in 1876).
Bland arbeten.
Shadow of Death (1873; Manchester, C.A.G.), Lady Butler’s Roll Call (1874; British Royal Col.; declared for publication in 1874), Quatre Bras (1875; Melbourne, N.G. Victoria) and Balaclava (1876; Manchester, C.A.G.; both declared in 1876).

HAGE, JOHAN PEDERSEN.

1848-1925. Född i Trögstad, död i Oslo.
Norsk 'oppmålingsassistent'. 1875 anställd vid Christianias (Oslo) kommun som uppsyningsman vid vägverket. Från 1894 var han assistent, dels i 'oppmålningsvessenet', dels i 'reguleringsvesenet'. 1916 gav han ut en karta över Christiania (Oslo) på ett blad, och 1921 slutförde han en karta i större skala och i 6 blad, utgiven av Christianias 'oppmålningsvessen'.


Dagbladet 8/10 1900, - U.B.

SENEX, JOHN.

Död 1740.
Engelsk kartograf. Han verkade som kopparstickare och bokhandlare i London, men är främst känd för sina kartografiska arbeten. Tillsammans med kompanjonen John Maxwell gav han 1714 ut en 'English Atlas' i ett mycket stort format men utan någon utsmyckning. 1719 ansvarade han för en nyutgåva av John Ogilbys 'Britannia' (en vägkarta), och 1721 utgav han en 'New General Atlas of the World'. Kartorna i denna atlas är mindre än de i hans första och är dessutom fint utsmyckade. Senex skapade även två jordglober.
Bland arbeten.
English Atlas.
Britannia.
New General Atlas of the World.


Tooley.


Stockholm - Mentzer ca 1860.


Hertigdömet Hälsinglands vapen - Svecia Antiqua et Hodierna.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.