VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

ÅKERMAN, ANDERS.

Född 1721 19/5 i Halla sn (Söd.), död 1778 3/2 i Uppsala (Hel. Tref. förs.).
Tecknare, kopparstickare, etsare, kartgravör och globfabrikör. Son av snickaren och svarvaren Olof Andersson och Ingeborg Simonsdotter. Lärde sig gravera för Carl Erik Bergquist i Stockholm i början av 1740-talet. Student vid Uppsala universitet 1747. Utnämndes 1758 till gravör vid Vetenskapssocieteten i Uppsala och uppfördes följ. år på akademistaten. Medlem av det första svenska geografiska sällskapet 'Kosmografiska sällskapet' 1758. Var sällskapets gravör. Grundade 1759 en verkstad för tillverkning av glober i Uppsala. De minsta globerna var så små att de kunde användas som 'fickglober'. 'Himmelsgloben' bestod av ett sfäriskt skal som var itudelat för att användas som fodral runt jordgloben. Då staden 1766 30/4 härjades av en förödande eldsvåda, förlorade Å. »60 par glob-klot». Efter Åkermans död övertogs rörelsen av Fredrik Akrel, som 1779 flyttade verkstaden till Stockholm. — Utgav Atlas juvenilis, Uppsala 1768, med 20 kolor. kartor; 2:a uppl. utkom 1774 och innehöll 30 kolor. kartblad, samtl. graverade
...
Bland arbeten.
{M. STRÖMER], Läran om klotet och spheriska trigonometrien, Sthlm 1759: 9 tab. med geometriska figurer, etsn.
Den swenska Mercurius, 1758: karta över tyska kriget, 1758.
N. BIELKE, Rese-charta öfwer Södermanlands höfdingedöme, 1765.
Hydrografisk karta över Finska viken, 1768, 2 blad.


Hultmark, 1944 m.fl.


FORSELL, CARL GUSTAF AF.

1783-1848. Född i Järpås, död i Stockholm.
Svensk kartograf. Utmärkte sig som officer och avancerade till överste. Forsell kom tidigt med i lantmätnings- och kartläggningsarbetet i Sverige och utförde 1804-09 en rad lantmätningsarbeten för det stora Hermelinska kartverket (se denne). 1815-26 gav han ut 'Karta öfver södra delen af Sverige och Norrige' i 9 blad. 1824 blev han överdirektör vid Generallantmäterikontoret. Förutom kartarbeten gav han även ut flera topografiska och statistiska verk. Medlem av Krigsvetenskapsakademien i Sverige och hedersmedlem av Royal Geographical Society i London.


Bland arbeten.
'Karta öfver södra delen af Sverige och Norrige.


Lönborg, s. 204f. - Sv. män och kv.


KEULEN, JOHANNES van.

1653-1715.
In 1680 was given special endorsement from the Dutch state to print and publish sea charts and sailing instructions. The van Keulen family's best-known work is Nieuwe Groote Ligtende Zee-Fakkel a world atlas in five volumes, published by Johannes's son Gerard and subsequently by Gerard's children and grandchildren.

As we have noted in other biographies in this chapter, the Dutch produced a remarkable number of enterprising and prolific map and chart makers but not even the Blaeu and Jansson establishments could rival the vigour of the van Keulen family whose business was founded in 1680 and continued under their name until 1823 and in other names until 1885 when it was finally wound up and the stock dispersed at auction. Throughout the history of the family, the widows of several of the van Keulens played a major part, after their husbands' deaths, in maintaining the continuity of the business.
The firm was founded by Johannes van Keulen who was registered as a bookseller in Amsterdam in 1678. In 16
...


Sveriges sjökartor – A. Hedin.



Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734



Kina. - Weiland 1842.


Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.