VÖBAM - Din källa till den äldre bild- och kartvärlden. - Tel: 08-102121 - Epost: info@vobam.se
Biografier.

DELAMARCHE, CHARLES-FRANCOIS.

1740-1817. Född och död i Paris.
Fransk geograf. Verkade som lärare i geografi och gav bl.a. ut 'Apercu historique et géographique des Quatre Parties du Monde' (1790), 'Des usage de la Sphère, des globes céleste et terrestre' (1790) och 'Description géographique et historique des peuples les plus renommés de l'Europe ancienne (1809). Under 1790-talet ansvarade han för olika nyutgåvor av Robert de Vaugondys atlas och gav även ut 'Nouvel Atlas portatif de la Géographie ancienne' (1809) samt 'Atlas élémentaire' som kom i flera utgåvor.


Bland arbeten.
Apercu historique et géographique des Quatre Parties du Monde.
Des usage de la Sphère, des globes céleste et terrestre.
Description géographique et historique des peuples les plus renommés de l'Europe ancienne.
Nouvel Atlas portatif de la Géographie ancienne.
Atlas élémentaire.


Nouv. biogr. gen. - Phillips.

ZIEGLER, JACOB [Ciglerus, Landavus].

1470-1549.
Born in Landau, Professor in Vienna. Palestine 1532 (Maps of Palestine and one of Northern Regions, the first printed map to show magnetic variation.)


Tooley.

MUNCH, PETER ANDREAS.

1810-63. Född i Christiania (Oslo), död i Rom.
Norsk vetenskapsman. Han började studera 1828 och tog en juridisk ämbetsexamen 1934, blev 1837 lektor i historia, professor 1841. Var medlem av en rad lärda sällskap båda i sitt hemland och utomlands. Vid sidan om sin enorma och välkända insats som historiker, språkforskare och utgivare av norska källskrifter, sysslade han även med geografiska studier. 1849 gav han ut 'Historisk-geographisk Beskrivelse over Kongeriget Norge (Noregsveldi) i Middelalderen', men redan tidigare hade han ritat geologiska kartor för professor Keilhaus stora verk 'Gaea Norvegica', och 1854 gav han ut sin första Norgekarta, kompletterad med en 'Fortegnelse over de mest befarede Landeveie og Reiserouter.. i Norge' (1846). Han ritade även kartor för barn- och skolböcker. Munchs karta över Norge är baserad på en ingående kämnnedom av landet, och utmärker sig för sin noggrannhet och sitt fina utförande. Kartan fick stort erkännande och utkom i många upplagor. Han blev belönad med medalj vid världsutställningen i Paris 1878.
Bland arbeten.
Historisk-geographisk Beskrivelse over Kongeriget Norge (Noregsveldi) i Middelalderen.
Gaea Norvegica.
Fortegnelse over de mest befarede Landeveie og Reiserouter.. i Norge.


E. Ellefsen: P.A. Munch som geograf. (Se nr. 448) - Halvorsen.


Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.


Freidenfelt - C. H. Tersmeden ca 1900.

Sök efter biografi:

Du sökte på: 10588

Klicka på valfri bokstav för att återgå till hela listan.  

A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  W  X  Y  Z  Å  Ä  Ö

Fries, Elias Magnus.

Biografiska uppgifter:Född den 15 augusti 1794 i Femsjö i Småland (Jönköpings län), död den 8 februari 1878 i Uppsala.
Elias Magnus Fries, var en svensk botaniker. Han var professor i Uppsala och ledamot av Svenska Akademien 1847–1878 (stol 14) samt rector magnificus för Uppsala universitet 1839 samt 1853–1854.
Fries är framför allt känd för sitt växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum (tre delar, 1821–1832), och räknas som en av den moderna mykologins grundläggare. I Statens porträttsamling på Gripsholms slott återfinns en bröstbild av Fries utförd av Johan Gustaf Sandberg 1838.
Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.


Fries var son till kyrkoherden, prosten Thore Fries (1762–1839) från Femsjö i Småland och Sara Elisabeth (Sara-Lisa) Wernelin (1769–1837). Hans släkt, den så kallade 'Eliassläkten', härstammar från Adam Jonsson Fries (1640–1710), en sporrsmed från Norrköping. Namnet 'Frijs' kom in i släkten med Adam Jonsson, och fortsatte med hans son Thore Adamsson (1683–1732) – 'Fris', 'Friese', 'Frijs eller 'Fries'.

Fries studerade ursprungligen botanik vid Lunds universitet och var elev till Anders Jahan Retzius och Carl Adolph Agardh, han blev 1814 docent i botanik i Lund och fick 1819 en personlig tjänst som botanices adjunkt. Fries erhöll 1824 professors titel och blev 1828 botanices demonstrator.[1] År 1834 lämnade han Lund för Uppsala där han erhöll den Borgströmianska professuren i praktisk ekonomi (från 1851 botanik och praktisk ekonomi) och han blev då också prefekt för den botaniska trädgården och museet där. 1859 avgick han från professorstjänsten och blev emeritus, medan han kvarstod som direktör av botaniska trädgården till 1863. Hans stora växtsystematiska arbete rörande svampar, Systema mycologicum, utkom i tre delar 1821–1832, och kom att räknas som ett viktigt arbete för utvecklandet av den moderna mykologin. Fries' arbete över lavarna, Lichenographia europæa reformata (1831) förlänade honom den Linnéanska större guldmedaljen. Han invaldes 1821 som ledamot nummer 392 av Kungliga Vetenskapsakademien. 1847 blev han medlem av Svenska Akademien och 1868 hedersdoktor vid Lunds universitet.
Han var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–1845 och 1847–1848, samt ledamot av konstitutionsutskottet.
Fries var också styrelseledamot för Ultuna lantbruksinstitut 1846–1859 samt ledamot i en kommitté för utarbetandet av nya universitetsstatuter.

Under sin tid i Uppsala var Fries inspektor vid Smålands nation.
Elias Fries gifte sig år 1832 med kyrkoherdedottern Christina Wieslander (1809–1862). Hans son Teodor (Thore) Magnus Fries blev professor i botanik och sönerna Elias Petrus och Oscar Robert studerade båda vidare inom mykologi. Sonen Elias Petrus liksom dottern Susanna Christina tecknade båda svampar och ett antal originalplanscher av dessa finns bevarade i Uppsala. Familjen Fries brukar omnämnas som 'The Fries Family of Botanics'.

Tillbaka till början.