1732-1812.
Före adlandet Klint, sjöofficer, ämbetsman, f. 6 okt. 1732 på Kölby, Ljungby skn, Kalmar län, d. 10 nov. 1812 på Visborgs kungsgård på Gotland. Föräldrar: häradshövdingen och lagmannen Esaias K. och Brita Maria Bubb. - K. blev 1750 kofferdibåtsman och 1755 löjtnant vid amiralitetet samt 1757 militärguvernör och informationsofficer vid den i Karlskrona året förut inrättade kadettskolan, som han kom att ägna många år av sitt bästa arbete. K. företog 1764-66 en Ostindienresa på skeppet Finland samt blev 1767 befordrad till kaptenlöjtnant och 1776 till major vid örlogsflottan. Vid sidan av sin lärartjänst provseglade K. de av Chapman nykonstruerade örlogsfartygen, samt ritade och korrigerade under konteramiral Johan Nordenanckars ledning bl.a. sjökort över Östersjön och Finska viken. Vid utbrottet av Gustav III:s ryska krig 1788 erhöll K. befälet på flaggskeppet Gustaf III med storamiralen hertig Karl ombord, en förtroendepost han behöll under hela kriget. Han deltog med utmärkelse i sjöslagen vid Hogland 1788, e...
Svenska män och kvinnor, band IV. Bonniers 1948. Sveriges sjökartor – A. Hedin.
Bland arbeten.
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
Född 17 oktober 1802 i Stockholm, död 3 juli 1878 i Stockholm.
Johan Elias Cardon var en svensk konstnär, litograf och hovgravör.
Gift med Britta Kristina Sundberg född 14 september 1812 död 7 juli 1894. Far till två döttrar, Ida Cardon född 13 juli 1839 och död 10 mars 1881 och Kerstin Cardon samt bror till litograferna Carl Oskar och Oskar Daniel Cardon.
Cardon var av vallonsk släkt. Efter ett års studier i handelslära i Härnösand hoppade Cardon av utbildningen för att bli elev hos kopparstickaren Christian Forssell i Stockholm samtidigt studerade han vid Konstakademien. På ett kungligt stipendium studerade han litografins teknik i Paris 1830-1831 och 1833-1834 samt i München 1832. Han blev agré vid Konstakademien 1835 och ledamot 1843 med titeln kunglig litograf.
Tillsammans med A. M. Spong startade han 1835 ett litografiskt tryckeri där man införde de moderna litografimetoder Cardon studerat i Tyskland och Frankrike.
Hans produktion omfattar omkring 600 blad huvudsakligen med porträtt bilder. Hans största samlade porträttverk gavs ut 1842 under namnet Gal...
Stockholm - Mentzer ca 1860.
En Perserinna. - Stockholm 1849.
Felice, Fortunato Bartolomeo de.
Biografiska uppgifter:(1723-1789), 2nd Greve av Panzutti, italiensk adelsman, författare, vetenskapsman och en av 1700-talets viktigaste utgivare.
Fortunato Felice var äldst av en syskonskara av sex i en Napolitansk familj i Rom. Efter studier hos Jesuiterna i Rom och Neapel så prästvigdes han 28 maj 1746. Under studierna i klostret San Francesco i Ripa upptäckte han och förälskade sig i fysiken samt blev vän med Celestino Galiani. Densamme gav senare Fortunato Felice de bägge professorsstolarna i antik och modern geografi samt experimentell fysik och matematik vid universitetet i Neapel.
Felice gifte sig med grevinnan Panzutti 1756 och blev därmed den andra greven av Panzutti då grevinnan överlät titeln i enlighet med den förste grevens testamente. De religiösa myndigheterna såg inte på detta med blida ögon och paret tvingades fly till Schweiz där grevinnan avled 1759. Felice gifte då om sig med en schweizisk kvinna för att behålla sitt Schweiziska medborgarskap, konverterade till protestantismen och klippte alla band med Italien.
Felice grundade 1762 ett förlag i Yverdon och kom att ge ut flera vetenskapliga verk, kulmen kom under åren 1770-1780 då Felice både stod som medförfattare, huvudredaktör och utgivare till den monumentala Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines, även känd som Yverdon-encyklopedin.
Felice fick med tiden titeln Vicomte av Yverdon vilken än idag tillsammans med grevevärdigheten går i arv.
Encyclopédie d’Yverdon trycktes mellan åren 1770 och 1780 i den Schweiziska staden Yverdon varifrån den fått sitt namn. Utgivare och huvudredaktör var italienaren Fortunato Bartolomeo de Felice, en kyrkans man vilken hade flytt från Italien och påven upp till det protestantiska Schweiz.
Till skillnad från de övriga verk som utkom efter Diderot och d’Alemberts Encyclopédie, även känd som Paris-encyklopedin, är inte Yverdon-encyklopedin en piratkopia utan en kraftigt utökad och reviserad upplaga. Mer än 30 medförfattare, bland annat Leonard Euler och Jean-Jacques Rousseau, arbetade med att dels revidera och korrigera samt utöka Paris-encyklopedins artiklar, och även skriva nya artiklar. Av olika anledningar kunde inte Rousseau skriva under eget namn utan artiklarna signerades av Felice, Voltaire upptäckte dock detta och fördömde arrangemanget. Paris-encyklopedins anti-religiösa grundsyn mattades av och framförallt ersattes med en protestantisk grundsyn med tidvis besk kritik mot påven och den katolska kyrkan. Detta gjorde att Yverdon-encyklopedin fick stora framgångar i Nordeuropa.
Yverdon-encyklopedin består av 58 volymer varav 42 är ordinarie textband, 6 supplement och 10 planschvolymer, allt i kvarto. Totalt innehåller encyklopedin 75.000 artiklar och 1.200 illustrationer fördelat på 37.378 sidor, ett monumentalt verk, speciellt för denna tid.
Upplagan blev även den stor på 3.000 exemplar och försåldes via Berns Société Typographique.
Bland arbeten:
Encyclopédie ou dictionnaire universel raisonné des connaissances humaines.
- Se bild.
