Karta öfver Stockholms län - 1886
Karta öfver Stockholms län
utgifven af Generalstabens Litografiska Anstalt 1886.
Färglitograferad karta över Stockholms län- Monterad på väv.
Storlek: 66x101 cm, kartytans bredd x höjd.
Infällda kartor: Öregrund, Östhammar, Norrtälje, Södertälje, Sigtuna, Vaxholm.
Nött i kanterna, spår efter vikningar med viss krakelering i pappret.
Pris på förfrågan. - 42074
Ingermanlandiae – Homanns Erben 1734
Ingermanlandiae seu Ingriae novissima Tabula luci tradita
Per Homannianos Heredes Norib. A. MDCCXXXIV
Cum Privil. S.Caes.M.
Originalet graverat och handkolorerat.
VÖBAM's faksimil i högkvalitativt färgtryck, utgiven i en begränsad upplaga.
Storlek: 56x47 cm, kartytans bredd x höjd.
Med infälld panoramabild över St Petersburg med Peter-Paulfästningen till vänster och fartyg på Neva. Stor, vacker och dekorativ kartusch med allegoriska figurer.
Utförlig teckenförklaring med skalor i svenska, ryska och tyska mil.
Kartan är intressant ur flera synvinklar. Trots att den gjordes efter det att Sverige hade förlorat Svenska Ingermanland till Ryssland under Stora nordiska kriget visar kartan i princip samma område. På kartan är Ingermanland indelat i de två ryska provinserna Koporje och Schlüsselburg. Koporje är en gammal medeltida befästning som byggdes delvis som svar på den svenska närvaron vid floden Narva några mil västerut. Ursprungligen låg befästningen och byn vid Koporjebukten och var även viktig för sjöfarten, men p.g.a. landhöjningrn kom den att förlora sin betydelse. Den ryska provinsen motsvarar i stort sett det medeltida länet Koporjes utsträckning.
I öst är Schlüsselburg det tyska namnet på det som på svenska hette Nöteborg, dels ett län, dels staden och även själva befästningen som låg på Nötön. Både på finska och ryska heter ön och befästningen Nötön resp. Nöteborg, troligen p.g.a. öns stora mängd hasselbuskar. Namnet är kanske mest känt i samband med Nöteborgstraktaten 1323 som för första gången reglerade gränsen mellan Sverige och Novgorod.
Självklart är även St Petersburg utmärkt på kartan och även raden av palats och palatsliknande lantegendomar som ligger som ett pärlband längs Finska vikens södra kust från St Petersburg och ett par mil västerut. Söderut från St Petersburg är två “perspektivvägar' inritade, en som leder till Tsarskoje Selo med Katarinapalatset, och en som enligt kartan går mot Moskva, numera europaväg 105 som dock gör en omväg runt Tosno idag.
Kartografiskt är den även av intresse då texten på kartan talar om hur ryska lantmätare har gjort uppmätningarna och att kartan sedan har ritats av den namnkunnige Alexei Rostovtsev, en av de tidiga gravörerna/tecknarna vid St Petersburgs tryckeri där han var verksam redan från år 1711. Denna karta, uppritad 1727, är bland det sista han gjorde innan han flyttade hem till Moskva igen 1729.
Pris: 400 SEK - 41958 - Se bild.
Amiral Häggs flaggkarta. - Stockholm 1888.
Alla Nationers Örlogs- och Handelsflaggor Allmänna Fartygstyper Kustfartyg från Olika Länder
VÖBAMs faksimil, färgtryck.
Något förstorad från originalet.
Storlek. 66x58 cm, bildytans bredd x höjd.
En magnifik och eftersökt plansch nu tillgänglig i högkvalitativt nytryck!
Pris: 500 SEK - 41957 - Se bild.
Häggs klassiska flaggkarta visar inte mindre än ca 200 flaggor, vimplar, standert och signalflaggor; 14 vapensköldar från olika länder; ca 45 fartygstyper; och allt detta med en uttömmande teckenförklaring rörande bl.a. fullriggarens riggning.
Kartan är dedicerad till minnet av Robert E. Kohn, 1920-2013.
Han tog värvning 1942 och blev fänrik i ett skyttekompani med vilket han var en av de första att gå i land i Europa under D-dagen.
Det var tack vare dessa unga tappra män som osjälviskt riskerade sina liv för en större sak, en bättre värld, som nazisterna till sist besegrades och Europa befriades.
Dedikationen till Bob är således inte endast en dedikation till en familjemedlem, utan även till alla de unga amerikaner som deltog i befrielsen av Europa; både de som fann sista vilan i Europa och de som likt Bob fick ett långt och händelserikt liv.
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin - 1936
Vägvisare för XI Olympiaden i Berlin
Originalet färglitograferat, dubbelsidigt och vikt som en turistkarta.
VÖBAM's faksimil i högkvalitativt färgtryck, utgiven i en begränsad upplaga.
Storlek. 58x58 cm, bildytans bredd x höjd.
En magnifik plansch nu tillgänglig i högkvalitativt nytryck!
Övre halvan av bladet tas upp av en Berlinkarta med olympiaområdet i vänstra kanten.
Nedre delen av bladet består av detaljkartor/planer över Rikssportfältet, Olympiastadion, Olympiabyn, Segeltävlingarnas bana på Spree samt en kommunikationskarta över Berlin med till svenska översatt text. Resterande del av halvan upptas av reklam för Deutsche Unionbank, adresser till för svenskar intressanta institutioner såsom konsulatet, legationen, Statens Järnvägars Resebyrå m.m. samt framsidan till kartan med en bild på Brandenburger Tor.
Pris: 500 SEK - 41956 - Se bild.
Färgerna är väl avstämda men ändå klara och livfulla och visar kvaliteten på dåtidens färglitografier även på enklare produkter såsom turistkartor. Denna var dock troligen extra påkostad inför olympiaden, vilket gör det ännu mer kuriöst att endast delar av den översattes till svenska.
Kartan är dedicerad till minnet av Noor Inayat Khan, 1914-1944.
Noor Inayat Khan, född 1 januari 1914 i Moskva, död 13 september 1944 i koncentrationslägret Dachau, var en indisk-amerikansk SOE-agent som postumt tilldelades Georgskorset, Storbritanniens högsta civila utmärkelse.
Noor Inayat Khan rekryterades till Special Operations Executive och dess Section F (Frankrike) och påbörjade sin träning i februari 1943. Hon talade franska flytande och var erfaren radiooperatör. I juni 1943 hoppade hon fallskärm över norra Frankrike och möttes av SOE-agenten Henri Déricourt.
Hon åkte till Paris och tillsammans med två andra kvinnor, Diana Rowden och Cecily Lefort, anslöt hon sig till nätverket Physician. Inom kort grep tyska Sicherheitsdienst (SD) samtliga radiooperatörer i nätverket, utom Noor Inayat Khan, som då blev den mest eftersökta brittiska agenten i Paris. Trots SD:s intensiva spaningsinsatser kunde Noor Inayat Khan fortsätta att förse London med radiomeddelanden.
Noor Inayat Khan blev angiven till tyskarna och greps omkring den 13 oktober 1943 och förhördes i SD:s högkvarter på Avenue Foch. Hon förhördes under en månad men gav inte tyskarna någon information.SD påträffade dock hennes anteckningsböcker. Noor Inayat Khan vägrade att avslöja sina hemliga koder.
I slutet av november 1943 rymde Noor Inayat Khan från SD:s högkvarter tillsammans med två andra agenter, men de greps inom kort. Hon fördes till Pforzheim i Tyskland och placerades fjättrad i isoleringscell. Nästan tio månader senare, i september 1944, transporterades Noor Inayat Khan till koncentrationslägret Dachau. Den 13 september misshandlades Noor Inayat Khan svårt av SS-officeren Wilhelm Ruppert och avrättades sedan tillsammans med tre andra SOE-agenter med nackskott. Hennes sista ord var 'Liberté'.
'Öresund södra delen.' - Stockholm 1934.
Öresund södra delen. Nr. 921.
Nr. 921.
Skala 1:60.000
Infällda kartor, kort 921: 'Malmö', 'Limhamn', 'Klagshamn', 'Skanör'.
Rättat till 1966.
Handkolorerat litograferat sjökort.
Ägarstämpel.
Storlek: 72x108 cm. Kartytans bredd x höjd.
Vikning.
Pris: 3000 SEK - 41955
Gulddistriktet Klondike - ca 1897.
Guldrushen i Klondike kom igång på allvar 1897-98 och den infällda kartan över Dawson City visar bl.a. det biflöde till Klondikefloden där man först hittade guld på hösten 1896. Ursprungligen hette denna bäck Rabbit Creek men döptes snabbt om till det under omständigheterna mer korrekta Bonanza Creek vilket är det namn som står på kartan. Lite längre upp längs Klondikefloden finns ett tillflöde döpt till “Too Much Gold'. Att hela området i Yukonflodens bäcken var rikt på guld illustreras av att på minst sju stället på kartan står det “Guldförande område' med stora bokstäver.
De prickade linjerna som löper längs många av floderna men även över hav och land visar vilka vägar man kunde ta sig fram till och genom området. Från Seattle kunde man ta en av två olika båtförbindelser till Alaska. Dels den som gick till Fort S:t Michael strax norr om Yukonflodens mynning i Nortonviken via Dutch Harbour på Unalaska, dels upp längs kusten till Skagway via Juneau.
Fort S:t Michael grundlades redan av Russian-American Co 1833 då Alaska var ryskt som ett befäst blockhus men var i princip övergivet vid tiden för guldruschen. 1897 byggde man upp fortet igen för att hålla ordning vid Yukonflodens mynning och även fungera som djuphamn då Yukons flodmynning var och är omöjlig för oceangående fartyg att gå upp i. Fort S:t Michael övergavs 1925 efter att blivit överflödigt i och med Alaska Railroad gjorde inlandet tillgängligt året om. På andra sidan Nortonviken på Sewardhalvön strax öster om dagens White Mountain finns en silvergruva utsatt. Det skvallrar om kartans korta “bäst före-datum' då en norrman och två svenskar redan 1898 hittade guld i Nome som ligger strax väster om White Mountain men inget av detta nämns eller är utsatt på kartan, bara den ensamma silvergruvan. Redan år 1900 var dock ruschen i Klondike över och Nome hade blivit det nya Eldoradot.
Tog man båten till Skagway istället fick man ta det trånga Chilkootpasset upp till Whitehorse och vidare längs Yukonfloden till Dawson City. Efter de första årens halsbrytande bestigningar av Chilkoot blev resan bekvämare när man byggde järnvägen från kusten norrut via det närliggande White Pass.
Man kunde kliva av båten tidigare än både Skagway och Juneau, redan vid det gamla Fort Wrangel strax norr om den Amerikansk-Kanadensiska gränsen. Fort Wrangel grundades redan 1834 som en rysk utpost av Russian-American Co. men arrenderades ut till Hudson's Bay Company redan 1838. Efter USA's köp av Alaska 1867 blev fortet amerikanskt och fick sitt nuvarande namn Fort Wrangel. I samband med guldruschen grundades Buck Bar, sedermera Telegraph Creek strax norr om Fort Wrangel vilket gjorde fortet till en viktig hamn. Telegraph Creek fick sitt namn 1866 i samband med byggandet av Russian – American Telegraph, en telegraflinje från San Francisco till Moskva via Berings sund av Western Union Telegraph Company. Telegraflinjen blev aldrig färdigbyggd till Moskva, mycket p.g.a. den transatlantiska kabeln som istället kopplade ihop Nordamerika och Europa under Atlanten.
I samband med nästa guldrush, 1871 i Cassiar County, utbröt det nästan krig över det numera amerikanska fortet mellan Storbritannien och USA, gränsdispyterna löstes till sist 1903. Uppe i Cassiar County vid Dease River finns “Centrevilles grufläger' utmärkt vilket uppstod I samband med guldrushen 1871. Centreville är idag en övergiven spökstad. Strax norr om densamma där floderna Dease och Liard flyter samman finns på kartan Lower Post, vilken grundades 1872 som en handelsstation och togs senare över av Hudson's Bay Company. Denna stad är fortfarande livskraftig.
Om man anlände till Yukon från Kanadas inland via tåg till Edmonton och sedan till fots förbi Lilla Slavsjön upp till Peace River passerade man några av de äldsta forten och utposterna i denna del av Nordamerika. Dumvegan, grundat 1805, Hudson's Hope grundat samma år, och inte minst Fort S:t John som grundades redan som en utpost för pälshandel 1794, endast ett år efter att Alexander Mackenzie rest längs Peace River till “The Continental Divide'. Att det var okända områden fortfarande 1897 bekräftas av kartan då det mellan Peace River och Liard River står “outforskadt område'.
Pris: 300 SEK
VÖBAM har stängt sin fysiska butik på Regeringsgatan, tills vidare går det att se delar av materialet efter överenskommelse.
Vi är aldrig längre bort än: 08-10 21 21 Maila gärna oss: info@vobam.se
Vallentuna Össebybygdens Arkiv och Museiförening
